Varför dras vi så oerhört till allt som är det minsta otillgängligt och hemligt? Jo därför att människan alltid har hittat på nya sätt att exkludera och inkludera andra människor. Det är ju ofrånkomligen alltid trevligare att vara inkluderad, vilket också verkar gälla i princip vilken tafatt hemsida eller tråkig bar som helst. I New York kan de onekligen det där med att bygga hype kring en sjabbig sylta på en smutsig bakgata, och så fort ett ställe är det minsta rufft och otillgängligt brukar vi svenskar drömskt konstatera hur "New York" det känns. Det senaste(?) tillskottet av hemliga [simpletag]New York[/simpletag]-ställen heter också passande nog Please Don’t Tell, och på den minst sagt sparsmakade hemsidan ges inte mycket till upplysningar om belägenheten på [simpletag]bar[/simpletag]en. Men på olika New York-forum görs ingen hemlighet av att ingången till PDT går via en liten dörr bredvid baren på den flottiga dinern Crif Dogs på St Mark’s Place 113, varifrån man givetvis också kan beställa mat. Baren är åtminstone så pass ambitiös att den får New Yorks barnördar att diskutera hett. Men vad är det egentligen med trendiga New York-barer och uppstoppade djur?
