Jag känner att jag borde berätta lite om anledningen till den nu avslutade Malaysiaresan. Vi blev nämligen inbjudna av den Malaysiska regeringens turistdepartement för att ta del av en så kallad Mega Familiarization Tour – i folkmun kallad MegaFam – som syftar till att sprida ordet om Malaysia. Man har helt enkelt funnit det mer kostnadseffektivt att flyga dit journalister och resebyråer från hela världen för att bilda sig en egen uppfattning istället för att pumpa ut annonspengar till respektive marknad. Hela 37 länder är representerade, något man är väldigt noga med att poängtera. Som du ser på bilden är de Europeiska länderna lite kluriga – Litauen eller Sverige, vem bryr sig?
Enda problemet med programmet är att det i viss mån motverkar sitt eget syfte. Vi har rest dit med intentionen att skriva ett antal artiklar för våra uppdragsgivare, men genom att ta del av alla föredrag, mingel och presskonferenser försvinner tiden att upptäcka landet på egen hand och faktiskt hitta saker att skriva om.
Enligt min mening är detta det största problemet med pressresor. Inte att det är oetiskt – alternativet är att resa från skrivbordet, och det blir aldrig lika bra. Visst kan man tycka att medievärlden blivit skruvad när det krävs gratisresor för att det ska bli några initierade reportage över huvud taget. Men som Madeleine Levy skrev i Bon härommånaden, så är det egentligen ointressant vem som betalar flygbiljetten om alternativet är pressbilder och tiominutersintervjuer på hotellrum i Stockholm.
Det roligaste som hände under presskonferensen med medier från hela världen var när en kvinna från Brunei ställde sig upp längst bak i rummet med en fråga. Hon tackade för att de fått komma hit, skrattade nervöst och frågade sen hur ledningen tänkte när de fördelade hotellrum på deltagarna? "För vi är nämligen 10 personer här från Brunei, varav nio är kvinnor, så… varför bor vi på ett hotell utan någon shopping i närheten?". Kvinnan skrattar fortfarande nervöst, men det visar sig snart att frågan inte är ett skämt. "Ja, det var ju tråkigt att höra" säger turismchefen. "Ja, alltså vi är liksom nio kvinnor av tio, och vi är faktiskt här för att SHOPPA, så…haha!". Stämningen är smärtsam. "Okej…", svarar turistchefen. "Min assistent ska se till att ni får byta till ett annat hotell imorgon bitti. Bli det bra?" "Haha, oj, okej, ja, thank you, haha!". Sen fortsätter kvinnan presskonferensen med att obekymrat småprata med sina väninnor under återstoden av tiden. De är ju ändå bara där för att shoppa.
