The Falls Festival – eller ”hur du skaffar vänner, missar konserter och fryser i Australien”

The Falls Festival - Resekoll.se

En festival över nyÃ¥r, mitt i en regnskog i Australien, det lÃ¥ter ju som en tropisk dröm. När dess lineup dessutom stavas Ã¥rets hajp och bland annat Lykke Li, Fleet Foxes och Franz Ferdinand ska spela kan ju inte mycket gÃ¥ fel, tänker jag och packar glatt ner solglasögon och ett par t-shirts och tar flyget till Melbourne.  

 

The Falls Festival - Resekoll.se 

Falls Festival är en av Australiens populäraste musikhändelser och jag hörde talas om den första gÃ¥ngen i Spanien, när jag tjuvlyssnade pÃ¥ en grupp australiensare som satt och längtade till nyÃ¥r – och detta redan i augusti ska tilläggas. Festivalbiljetterna säljer slut första dagen de släpps, och folk bÃ¥de svartabörshandlar och bushbashar för att komma in (att bushbasha betyder helt enkelt att ta sig igenom tjocka buskage – mer om det senare).

När jag väntar på att Kathryn ska hämta upp mig utanför mitt hostel i Melbourne funderar jag över den beryktade australiensiska gästfriheten.

 

Australiensare är ju sÃ¥ kända för att vara trevliga och sociala att det blivit en klyscha. Och att Kathryn, en 22-Ã¥rig klubbtjej frÃ¥n Melbourne, hämtar upp mig vid mitt hostel, tar med mig pÃ¥ roadtrip längst Great Ocean Road, och sen lÃ¥ter mig bo i hennes föräldrars villa är verkligen bortom "trevligt". Det är snarare patologiskt gästvänligt.  

 

Kathryn och jag gÃ¥r inte way back, precis: vi har umgÃ¥tts i ungefär fem timmar totalt. Vi bodde en natt pÃ¥ samma hostel i Granada, Spanien. Vi sa "hej", Ã¥t lite paella, drack nÃ¥gra öl och blev Facebook-vänner. Fyra mÃ¥nader senare tar hon med mig pÃ¥ roadtrip längst Great Ocean Road till Lorne, den sömniga semesterort som en gÃ¥ng om Ã¥ret är värd till Falls Festival. Med i bilen är tvÃ¥ av hennes bästa kompisar, och sÃ¥ jag dÃ¥, the Swede som jag fÃ¥r vänja mig vid att tilltalas. Jag blir omedelbart upptagen som en del av gänget, och jag och Kathryn är nu "friends from Spain" – att det rörde sig om fem timmar verkar inte spela nÃ¥gon roll.  

 

När vi närmar oss Lorne är vägen igenproppad av festivalbesökare. Det tar oss 2,5 timme att köra 15 kilometer och jag har aldrig sett varken en sÃ¥ vacker kuststräcka eller sÃ¥ lÃ¥nga bilköer förr i mitt liv. "This is ridiculous" blir dagens fras, och när vi till slut tar oss in pÃ¥ festivalomrÃ¥det hör jag svaga toner frÃ¥n Fleet Foxes konsert, den första i raden av konserter jag lyckades missa under helgen.  

 

Fem av Kaths kompisar har inte fÃ¥tt tag i biljetter, sÃ¥ de ska ta sig in pÃ¥ omrÃ¥det genom att gÃ¥ genom den vilda djungelbush som omger gläntan i skogen som är festivalomrÃ¥det. Det finns inget staket, men vegetationen tjänar som naturlig taggtrÃ¥d. "Hur lÃ¥ng tid tar det att komma fram till festivalen genom skogen?", frÃ¥gar jag. "Hmm, between two and six hours I’ve heard, depending on how lost they get", svarar Kath.

 

Att bushbasha in är ganska vedertaget, men inte ofarligt. Denna helg cirklar helikoptrar frÃ¥n och med den andra festivaldagen över omrÃ¥det och den omkringliggande bushen. TvÃ¥ personer som försökt ta sig genom bushen har kommit vilse och polis och frivilliga gÃ¥r skallgÃ¥ng i skogen.  

 

Om vädret kan jag säga att jag aldrig fryst sÃ¥ mycket i mitt liv som jag fryst i Australien. Det var den kallaste sommaren i Melbourne pÃ¥ 15 Ã¥r. Vi tog pÃ¥ oss alla kläder vi hade med till festivalen och jag firade in 2009 iklädd klänning ovanpÃ¥ jeans och fyra huvtröjor ovanpÃ¥ varandra, plus en handduk som halsduk.  

 

Festivalen varar tre dagar och de tvÃ¥ första bjöd pÃ¥ spöregn. Tältet regnar in, det gÃ¥r inte att duscha eller tvätta sig. Det är bara att krypa ihop i det blöta tältet och dricka mer för att överleva. Eftersom konserterna hÃ¥lls utomhus gÃ¥r ingen dit, och hur mÃ¥nga band jag inte sÃ¥g vill jag inte tänka pÃ¥.  

 

Efter två dagar av tältkurande blir det till slut uppehållsväder på nyårsafton. Efter tolvslaget, som jag nästan missar eftersom jag var tvungen att springa till tältet och hämta min handduk att vira om mig mot kylan, spelar Franz Ferdinand. Vi slänger oss upp och ner i moshpitten, halvt av nyårsyra, halvt för att överleva kylan och i glädje över att det är sista dagen.

De stackarna som kom vilse i sin bushbash firade in nyÃ¥ret i den lilla hydda de byggt till skydd för kylan och regnet. De hittas till slut pÃ¥ nyÃ¥rsdagen. Förmodligen var de ännu mer tacksamma över att vara tillbaka i civilisationen än vi.  
 

Falls Festival:

Falls Festival är en av Australiens mest populära festivaler. Den hÃ¥lls pÃ¥ tvÃ¥ omrÃ¥den, dels i Lorne och dels i Tasmanien pÃ¥ Marion Bay.  

Planering och tur krävs för att säkra en festivalbiljett, eftersom biljetterna säljer slut samma dag som de släpps.  

Att ta sig in utan biljett rekommenderas inte. Läs mer här!

Johanna Ranes lever för musik, java och yoga och undersöker för tillfället välfärdsproblem i Australien: westernproblems.blogspot.com

One thought on “The Falls Festival – eller ”hur du skaffar vänner, missar konserter och fryser i Australien””

Kommentarer inaktiverade.