Från hemmarestaurang till jorden-runt-resa

Hilda Bengtsson - Resekoll.seAtt spara till en långresa är ett stort projekt, särskilt när man är ung. ReseEkonomen utlyste en tävling där läsarna fick bidra med sina bästa reseekonomiska tips. Hilda Bengtsson knep silverplatsen i tävlingen med sitt smarta koncept: restaurang i hemmet, med betalning i form av frivilliga donationer. Här är hennes berättelse om vägen till drömresan. 

Hur kom du på idén till ditt restaurangkoncept?

– Det började egentligen efter gymnasiet 2006 då jag och en kompis bestämde oss väldigt hastigt och lustigt att åka till Australien i ett halvår. Denna vistelsen gjorde att jag fick lite blodad tand, och ville ut och resa igen, så snart som möjligt. Pengarna var ju dock ett problem och sommaren 2007 jobbade jag som vanligt på en restaurang på Ven, jag hade förmånen att kunna bo hemma hos mina föräldrar, och kunde på så sätt spara en massa pengar. Under hösten 2007 påbörjade jag även ett annat jobb på en restaurang i Helsingborg, och kämpade för att spara pengar. 

– Idéen om att bjuda hem kompisar på middag var egentligen inte så ny, men idéen kom efter att en kompis till mig insisterade på att lägga en peng för maten (trots protester från mitt håll). Jag har alltid tyckt om att bjuda hem kompisar, och har ofta en helkväll med spel och lekar. 

– Vid denna tiden hade jag redan börjat planera min drömresa, och efter mina drömmar förstod jag att det skulle kosta en hel del pengar. Jag pratade mycket och länge om mina planer, och där kom nog idéen att införa "restaurang i mitt vardagsrum". Första gången bjöd jag hem ett par vänner, och slog till stort med 3-rätters middag. Innan middagen hade jag berättat om mina planer för resan, och att jag behöver spara pengar och frågade om dom ville betala en liten slant för maten, så att det gick jämnt ut. Innan kvällen hade jag köpt en liten barnresväska och på den hade jag skrivit "Bidrag till drömresan". (Fick idéen om resväskan efter att ha jobbat på många bröllop, där brudparet ofta önskar sig pengar till en resa, och har just en resväska där man kan lägga i pengar). Kvällen var lika trevlig som vanligt, och det hela gick med en liten vinst. 

– Det blev en grej av det hela och mina vänner var lika engagerade som jag. En gång var vi så många som 15 pers här hemma i min lilla lägenhet, och då kommer jag ihåg att jag hade "American Night" med enorma hamburgare, chips, godis, coca cola, och ja, allt onyttigt jag kunde hitta. Vi hade frågesport och alla var indelade i lag. Det laget som vann fick varsin dvd-film ur mitt förråd (minns att den ena filmen hette American Dreams). En mycket trevlig kväll.

Hilda Bengtsson - Resekoll.se

Ungefär hur många middagar uppskattar du att du hade? Hur många gäster?

– Vet faktiskt inte hur många middagar jag hade. Det hela pågick ju från och till från hösten 2007 till hösten 2008 (Reste 18 november 2008) men skulle nog gissa på i genomsnitt en gång varannan vecka under en period på ca 60 veckor. Så kanske 30 gånger. Antalet gäster var väldigt varierande. Jag hade ju nästan alltid mina bästa vänner – "Stammisar" – men vi brukade vara runt 6-10 stycken. 

Varifrån kom matinspirationen?

– Jag har ingen aning om varifrån matinspirationen kom. Egentligen är jag faktiskt rätt så dålig på att laga mat, men jag tycker att det är väldigt roligt. Jag testar gärna nya maträtter (vissa gånger mer lyckat än andra). Och inspirationen till mat från andra länder kom nog från matvaruaffären här runt hörnan (+ mitt enorma intresse av resandet, och av andra länder). Dom har väldigt stort utbud på mat från alla världens hörn. Det är dessutom mycket roligare att ha ett tema. t.ex "Indian night" då lagade jag indisk mat, hade hängt färgglada sjalar på väggarna och hade köpt en skiva med indisk bollywood musik. (innan spotify´s tid).

Hur lade du fram det med betalningen till gästerna?

– Jag tror inte att mina gäster betalade för att det var den bästa maten de ätit, utan för att vi alltid hade väldigt roligt och trevligt. Dom betalade nog för stämningen, och för att slippa laga mat själv (Ibland hade jag mat över, och då fick de som ville med sig mat till lunch dagen efter). Och sen måste man komma ihåg att de inte betalade för ett "restaurangbesök" utan de gav mig ett bidrag till min drömresa.

Var det svårt att hålla på pengarna? Har du något bra tips på hur man gör för att inte nalla ur kassan?

– Visst kan det vara svårt att hålla i pengarna. Men jag hade alltid pengarna i min "resväska" och "nallade" bara när jag skulle köpa råvaror till nästa bjudning. Vet man bara att man vill, så nallar man inte pengar. Det handlar nog om inställning. + det stod "Drömresan" på resväskan, vilket gjorde att man inte tog pengar.

Hilda Bengtsson - Resekoll.se

Sen till resan: vilken rutt gjorde du och hur länge var du borta?

– Jag åkte som ensam tjej ett varv runt jorden, och vid den tidpunkten var jag 20 år. Jag lämnade Sverige den 18 november 2008 och började med Cuba. Där var jag i 11 dagar. Därefter åkte jag till Venezuela där jag spenderade 3 veckor. besökte Angel Falls, Los Llanos och den fantastiska orten Puerto Colombia. Sedan åkte jag till Rio där jag mötte mina släktingar (emigrerade från sverige på 1800-talet, och de fann vår adress av en slump, och jag tog tillfälle i akt att besöka dom över jul och nyår), 

– Jag åkte till Iguassu-fallen och vidare till Buenos Aires. En mellanlandning i LA på 4 dagar för att åka vidare till Nya Zeeland där jag var i 3 veckor. Här mötte jag 3 fantastiska människor. Luke, Jean-Marc och Alo. Vi reste tillsammans och blev mycket goda vänner. 

– Jag lämnade mina vänner och åkte till Sydney en vecka för att besöka mina vänner där. Vidare till Singapore där jag mötte Luke, och vi åkte till Borneo i 11 dagar, som inkluderade ett stopp i Brunei. Mellanlandning i Bangkok på 2 dagar för att resa vidare till Nepal. Åkte med en arrangerad resa från Kathmandhu till New Dehli i 15 dagar, och reste sedan hem från Indien, tillbaka till kalla Sverige (4,5 månader senare). 

Vad var häftigast tycker du?

– Jag har många fantastiska minnen från resan. Och de som jag minns allra mest är alla de underbara människor jag mött under resans gång. Trots att jag reste ensam, kände jag mig inte ensam en enda gång. Men det häftigaste måste varit den spännande resan i Venezuela. Jag mötte många mystiska människor, och de kändes lite "farligt" i vissa stunder, men det triggade mig ännu mer. Angel Falls var fräckt eftersom man verkligen fick kämpa för att ta sig dit. 

 – Och nu ska jag äntligen få besöka min estländska vän Alo i Tallinn tack vare vinsten i Reseekonomen. Jag hoppas att Jean-Marc och Luke kan följa med så att det blir en riktigt bra reunion.