Trista Sevärdheter

De finns i nästan varje kommun, de påhittade eller framkrystade sevärdheterna som på något märkligt finner sin väg från mötesbordet ut till turistbroschyrerna. I sin nya bok Trista Sevärdheter (Max Ström) gör författaren och resejournalisten Johan Tell storartad väntrumshumor av dessa "turismbefrämjande" projekt.

Men det handlar inte bara om att fnissa åt Nils Holgerssons ledargås i Smygehuk, Björn Borgs garageport i Södertälje eller världens största träbjörn i Sveg – det handlar också om att skapa en diskussion kring vad som är viktigt. Vad definierar en sevärdhet, och hur ska vi marknadsföra den till utomsocknes besökare?
Johan Tell är noga med att poängtera att det inte handlar om ifall sevärdheten är äkta eller påhittad – frågan i den här boken är enkel: är den trist?
– Min personliga favorit är pennan i Landskrona, säger Johan Tell. Det är meningen att den ska märka ut Europas mitt. Men dels är uträkningen felaktig, dels, om den varit riktig, tror jag ingen förlagt sin semester till Landskrona på grund av denna.
Vad var kriterierna för att få kvala in i boken?
– Att någon försöker prata upp ingenting. Det räckte alltså inte med att en usel skulptör har gjort en usel skulptur. Det måste finnas en ort eller en kommun som i en broschyr eller på en hemsida försöker marknadsföra något oerhört trist. Det är i den desperata viljan av att locka oss att betrakta eländet som humorn ligger.