Street Smart på Kulturhuset

Streetsmart - Resekoll.se

Så svängde jag äntligen in på Kulturhusets gatukonstutställning Street Smart tillsammans med min ettårige son. Jag kan inte tala för honom, men jag hade i alla fall ganska högt ställda förväntningar – jag tycker Kulturhuset i många fall går från klarhet till klarhet och att Sverige har en bra och levande gatukonstmiljö.

Kanske beror det på att jag inte hann ge alla verk eller moment den tid de förtjänade, men faktum är att det är svårt att spendera mer än en halvtimme på Street Smart. Det är som att man tagit ett alldeles för brett anslag på en alldeles för liten yta. Visst är det lite kul med uppbyggda gränder och skjul med sprayburkar i, men samtidigt känns det lite som när alla skulle åka skateboard i reklamfilmer helt plötsligt. Konstruerat. I ett rum förklarar en kulturtant vad gatukonst är för en gymnasieklass. 

Gruppen som kidnappade konstkossorna får mycket utrymme för något som redan då kändes ganska fånigt. Mycket utrymme får även NUG:s videokonstverk Territorial Pissing som jag faktiskt inte sett förrän nu. Alla vi som var unga taggare på 90-talet känner NUG som en av de stora, men Territorial Pissing lämnar jag bara med en dålig känsla. Jag tycker inte nödvändigtvis att gatukonst behöver handla om att vandalisera och skrämma människor, och om det finns ett politiskt budskap i verket är det ganska otydligt. 

Hela tiden ligger en dov, suggestiv baston genom utställningen, tillsammans med bilder på maskerade män och färgindränkta händer. På några få ställen framgår graffitins och hip-hopens lekfulla, varma och politiska budskap, men det ackompanjeras också med väggar där det står typ "graffiti forever" och andra plattityder. Och var är all den smarta, fåniga, debattskapande gatukonst som till exempel växt i fram i europeiska städer under 2000-talet? Populistiska konstskole-aktioner är inte det som gör gatukonsten spännande.