Street Smart på Kulturhuset

Streetsmart - Resekoll.se

SÃ¥ svängde jag äntligen in pÃ¥ Kulturhusets gatukonstutställning Street Smart tillsammans med min ettÃ¥rige son. Jag kan inte tala för honom, men jag hade i alla fall ganska högt ställda förväntningar – jag tycker Kulturhuset i mÃ¥nga fall gÃ¥r frÃ¥n klarhet till klarhet och att Sverige har en bra och levande gatukonstmiljö.

Kanske beror det pÃ¥ att jag inte hann ge alla verk eller moment den tid de förtjänade, men faktum är att det är svÃ¥rt att spendera mer än en halvtimme pÃ¥ Street Smart. Det är som att man tagit ett alldeles för brett anslag pÃ¥ en alldeles för liten yta. Visst är det lite kul med uppbyggda gränder och skjul med sprayburkar i, men samtidigt känns det lite som när alla skulle Ã¥ka skateboard i reklamfilmer helt plötsligt. Konstruerat. I ett rum förklarar en kulturtant vad gatukonst är för en gymnasieklass. 

Gruppen som kidnappade konstkossorna fÃ¥r mycket utrymme för nÃ¥got som redan dÃ¥ kändes ganska fÃ¥nigt. Mycket utrymme fÃ¥r även NUG:s videokonstverk Territorial Pissing som jag faktiskt inte sett förrän nu. Alla vi som var unga taggare pÃ¥ 90-talet känner NUG som en av de stora, men Territorial Pissing lämnar jag bara med en dÃ¥lig känsla. Jag tycker inte nödvändigtvis att gatukonst behöver handla om att vandalisera och skrämma människor, och om det finns ett politiskt budskap i verket är det ganska otydligt. 

Hela tiden ligger en dov, suggestiv baston genom utställningen, tillsammans med bilder pÃ¥ maskerade män och färgindränkta händer. PÃ¥ nÃ¥gra fÃ¥ ställen framgÃ¥r graffitins och hip-hopens lekfulla, varma och politiska budskap, men det ackompanjeras ocksÃ¥ med väggar där det stÃ¥r typ "graffiti forever" och andra plattityder. Och var är all den smarta, fÃ¥niga, debattskapande gatukonst som till exempel växt i fram i europeiska städer under 2000-talet? Populistiska konstskole-aktioner är inte det som gör gatukonsten spännande.