Hur stark är vanans makt när det handlar om resor? Ganska stor, om man får tro Bobo Karlssons text Resor av vanans makt i SvD Resor i söndags. Läs mer
Karin Wallén, redaktör på resemagasinet Vagabond, har skrivit en krönika under ”Karins Värld” som heter ”Varning för världen” som är ett kritiskt svar på boken ”Travel Safe – din guide till en säkrare resa” som Europeiska försäkringar och Scandinavian Special Projects gett ut.
Jag borde ha blivit drogad, rånad och lämnad lemlästad i någon mörk gränd. Men istället sitter jag här med ännu en historia att minnas.
Med all uppmärksamhet alla världens risker får i media så vill vi gärna pusha för hennes krönika för att balansera det hela lite, lite, lite. Du hittar den hos Vagabond i Karins Värld.
Flera medier, däribland Expressen Res, refererar i dagens nätupplagor till en undersökning som den brittiska konsumentorganisation Which? Holiday gjort bland de avgifter flygbolagen tar ut från resenärer vid bokning och betalning.
Enligt den brittiska organisationen har till exempel Ryanair ökat sina kortavgifter med 600 procent under den senaste 18-månadersperioden. För vanliga bankkort har man gått från en avgift på 70 pence till £5 och på kreditkort ökat från £2 till £5
– p e r p e r s o n och e n k e l r e s a .
Visst, det går att förstå att det innebär ökade kostnader för bolagen att erbjuda betalning via betal- och kreditkort – men vad har konsumenten för alternativ? Handla med kontanter över disk? Nej. Handla mot faktura? Nej. Insättning på konto? Nej. Och så fortsätter det, och du har inget annat alternativ än att betala med ditt kort och därmed även betala avgiften.
Vi ser varje dag att till exempel mindre närbutiker tar ut en kortavgift när du handlar för under 50 eller 100 kronor. Men där har du alternativ! Du kan välja att ändå betala med ditt kort eller gå till en bankomat och hämta ut pengar. Det tredje alternativet är ju såklart att gå till en helt annan affär där de helt enkelt accepterar ditt kort utan någon avgift. Det får bli dagens tips – välj bort flyg- och resebolag som tar ut kortavgifter och sök dig till dem som tacksamt tar emot din betalning oberoende av medel.
Får man inte känslan ibland av att Europa är en enda lång snitslad bana av katedraler, broar, statyer och kullerstensgator? Från Wien till Venedig, Prag till Stockholm till Helsingfors, Rom och Köpenhamn. Stadsdelar som drunknar av turismen, som lever på den och dör av den. Platser som har annekterats av busslasterna, skyltbärarna och krimskramset, dit invånarna sällan sätter sin fot. Vad innebär detta? Ska Europas historiska huvudstäder reduceras till stora museiområden med snabbmatsrestauranger, panflöjtsspelande indianer och mediokra karikatyrtecknare?
Naturligtvis ligger det ett ständigt Välkommen-till-paradiset-paradox inbyggd i hela turismens idé – den eviga jakten på ”det autentiska” förstör snart ”det autentiska”, och jakten går vidare.
Kanske är det upp till guideboksförfattarna att guida till något annat? Kan man göra något för att fastighetsägarna ska tacka nej till ännu en souvenirshop till förmån för något annat, och vem ska i så fall bestämma vad detta "annat" är?
Den litauiska guideboken Naked Vilnius. Un-tourist guide är ett exempel på möjligheten att turista utan att ta del av den förutbestämda sightseeingen. Boken guidar istället till gatukonst, lummiga innergårdar, alternativa teatrar och obskyra gallerier.
För Stockholmsturisternas del finns det inte mycket till kul engelskspråkig information om vad man ska göra här. Guiderna på Visitsweden är snygga, men ger inte mycket till matnyttig information. Lite räddning finner vi då istället i den trevliga Livsnjutarens guide till Stockholm (kan köpas här) av Mia Öhrn, Henrik Francke som Sara Teleman (på svenska, men med korta engelska beskrivningar). Den väcker hoppet om en annan sorts turism, en nyfiken turism som inte ens kräver en resa. En turism som kanske lyckas med konststycket att ta vara på det autentiska utan att förstöra det.
Har du andra tips på turism utan turister? Kommentera!
- En själ- och kroppsrenovering vid havet
Australien är gjort för roadtrips och Great Ocean Road söder om Melbourne är ett fantastiskt ställe att börja en rundresa. Det vill säga, om ingen i sällskapet har höjdskräck eller anlag för åksjuka.
Den runt 300 kilometer långa dramatiskt slingrande kuststräckan sträcker sig från Torquay till Warrnambool i delstaten Victoria.
En festival över nyår, mitt i en regnskog i Australien, det låter ju som en tropisk dröm. När dess lineup dessutom stavas årets hajp och bland annat Lykke Li, Fleet Foxes och Franz Ferdinand ska spela kan ju inte mycket gå fel, tänker jag och packar glatt ner solglasögon och ett par t-shirts och tar flyget till Melbourne.
Resekoll.se är tillbaka med nya krafter i det nya året. Efter ett långt och välbehövt jullov (och en lika lång databaskrasch) är det åter dags att hålla koll på nya restrender. 2009 kommer att bli ett speciellt år för de flesta branscher, men just resebranschen är förstås extra konjukturkänslig.
Sånt här gör mig galen. Under resan till Prag i helgen hade vi fått en presentkort-voucher för två hotellnätter på Radisson SAS. Inga problem med incheckningen, men de vill ändå låna ett kort bara för säkerhets skull. Fint så, vi ska inte betala för rummet, och planerar inte heller att skriva upp hotellporr eller öl för 50 spänn burken på vårt hotellrum.
Fredagen går, och på lördagen är vi ute i Pragnatten och svirar. Vi ska bara ta ut pengar inför nästa stopp på barrundan, när uttaget nekas. Flera gånger. Vi går upp på hotellrummet för att kolla kontoutdrag, och försöker desperat ringa Nordeas kundtjänst (inte helt rationellt vid den tidpunkten kanske). Det enda uttaget vi inte kan minnas ha gjort är ett på 1600 kronor samma dag, 4000 korona. Vi funderar på om någon i de småsuspekta butikerna vi handlat i kanske har fulat oss, och det tar ganska lång tid av huvudbry innan vi ringer ner till receptionen istället för att spärra kortet.
"Ja, vi drar 4000 korona som deposition", säger receptionisten. Vi väljer att inte bråka, men vid utcheckningen nästa dag påpekar vi det högst olämpliga i att dra pengar utan att förvarna om det. Då säger den ena receptionisten det ofattbara: "Det är bara 4000 tjeckiska korona som dragits". Bara? Vem avgör det? Hon erbjuder oss att avbryta transaktionen och ger oss ett fjuttigt kvitto där det står -4000.
Vi tackar, tittar på varandra och försöker igen: "nästa gång kanske ni borde säga till innan ni gör så, eftersom det här var våra sista pengar som drogs, och vi var tvungna att gå hem tidigare igår kväll". Då gör den andra receptionisten det enda raka i den här situationen: hon tittar på oss med ett svagt leende i en sekund, rycker lite lätt på axlarna och fortsätter stirra ner på datorskärmen. "Jaha, okej, hejdå då?" mumlar vi och går förvirrat genom det så kallade femstjärniga hotellet, ut genom svängdörrarna till den tjeckiska kylan. Den är lika kall där ute.
Fotnot: Det är tisdag kväll, och kontot är fortfarande övertrasserat. Inga pengar är återförda.
Det är nästan alltid spännande att läsa dagstidningarna i Malaysia. Inte bara för att de flesta är statligt styrda och roliga att ”dechiffera”, men också för att det hela tiden händer märkliga saker i politiken. En av de senaste skandalerna handlar om att en av de högt uppsatta politikerna i regeringskoalitionen Barisan Nasionals största parti UMNO har uttalat sig rasistiskt om kineserna i landet (ca 30 procent av befolkningen). Han råkade säga någonting i stil med att kineserna bara är ”squatting” i Malaysia, och ska därmed inte förvänta sig någon jämlikhet.
Chardonnay eller en Merlot kanske? Vi snackar Frankrike, Italien, Chile, Austalien och…Kanada? Jo det faktiskt sant. Kanada har i stort sett samma klimat som vi har längst södra kusten mot storebror USA men lyckas faktiskt ha ett område som går under namnet "Wine Country". Gård efter gård med små lokala vinerier och mil efter mil med druvor var garanterat inte vad jag hade väntat mig när jag kom till Kanada.
