RESEKOLL I BERLIN När musikern och Skivkoll-skribenten Jack Wallsten drar till Berlin är det förstås medie- och musikkonsumtion som står högst upp på schemat. Här är några av hans smultronställen. 

I vinyl-backarna på Rocksteady Records (Zillestraße 74-76) ströletar jag förgäves efter Ghost of Tom Joad och min lilla lista med vinyl från 00-talet får lämnas oavbockad. Med undantag för ovan nämnda Springsteen-platta är däremot 90-talet och bakåt välrepresenterat. 

Jag hittar en specialutgåva av Black Sabbaths Paranoid för 35€ och en ovanlig samlingsskiva med Nirvana-covers. Till slut fastnar jag dock för Unknown Pleasures av Joy Division. Eftersom omslagen (nästan) är lika viktiga som musiken.

För vinyl från den här sidan av årtusendet rekommenderas Freak Out (Prenzlauer Alle 49). Butiken är liten men här finns både Cocorosie och The Nationals samlade verk.

Några hundra meter bort huserar St George’s Bookshop (Wörther Straße 27), Berlin bästa engelska bokhandel. Jag lånar en begagnad James Ellroy-bok och slår mig ner i en skinnsoffa så väl insutten och bekväm till den grad att det krävs mental ansats för att resa mig upp igen. Sortimentet är förstås välsorterat och personalen både kunnig och oerhört tillmötesgående. Jag må skriva den här artikeln på en iPad men atmosfären på St Georges får mig att hoppas att fysiska bokhandlar överlever ett litet tag till.

På kvällen går vi ut. Klubben Salon de Renate huserar i ett gammalt bostadshus och är lite som om gamla svartklubben Pluto i Liljeholmen skulle husera i Lustiga Huset på Gröna Lund. Vartannat rum har en egen DJ och är i sin egen genre. Vi dansar till stumfilmsmusik i absint-baren och när Andreas, utmattad börjar nicka till i en soffa räcker en väktare honom en kudde. Som för att säga: "vila lite, här finns ingen stress. Ingen kommer städa bort er klockan 3".

Med Berlins rykte som partystad så är det inte speciellt förvånande att staden även bemästrar nattöppna gatukök och boende i Friedrichshein drar här en vinstlott. I kvarteren kring Warschauer Strasse ramlar gatuköken nästan över varandra. Kreuzburgers (Grünberger Str. 52-53) spenatburgare med fetaost rekommenderas starkt. 

Dagen efter laddar den vise om med en stor kaffe och en cookies’n'cream cupcake på Cupcake Berlin (Krossener Str. 12).

Text och foto: Jack Wallsten

Trinidad & Tobago är mest känt för musikgenrerna calypso och steel pan samt karnevalen, som går av stapeln i februari eller mars varje år. Men det finns mer än bara musik och fest, även om partyhumöret präglar befolkningen stora delar av året. För den som vill finns goda möjligheter att slappna av och njuta av några av världens vackraste stränder.

För att vara ett semesterparadis har Trinidad & Tobago en överraskande outvecklad infrastruktur för turism. De stora hotellen som återfinns i huvudstaden Port of Spain och på Tobagos sydspets, exempelvis Pigeon Point, saknas på andra delar av öarna och gäster är hänvisade till medelstora hotell – ofta i europeisk regi – eller budgetvänliga guesthouses runt om på ön.

Vi valde tre fiskebyar längs Tobagos kuststräcka. Siktet var inställt på lugn och ro, kluckande vatten och läsning. Resan gick från lilla gästvänliga Castara på västra Tobago, till dykarnas Speyside på den östra kusten som vetter mot Atlanten, och Charlotteville som gömmer strandpärlan Pirate’s Bay.

Tobago är beströdd med sagolikt vita stränder med turkost klart vatten, precis som en affisch från åttiotalet. Turismen är en betydande inkomstkälla men inte avgörande. På Trinidad finns naturskatter som gas och olja och invånarna är stolta över att vara oberoende av resetörstande européer och amerikaner.

 
Här och var på bägge öar syns spår av tidigare kaffe- och kaffeplantager, plantager som övergivits efter förödande stormar eller, en ofta hörd teori, eftersom den yngre generationen är för lat för att bruka jorden. Och något man ser överallt är öbor som sitter på bänkar eller lutar sig mot husväggar och vinkar mot bilar eller hälsar på förbipasserande. Trinibagoerna kallar det ”liming”, att bida sin tid med att umgås och ta det lugnt. Gärna med en öl eller rom.

På serveringar erbjuds i regel kyckling eller dagens fångade fisk, med olika tillbehör såsom ris, linser eller sallad. Trinidad & Tobago har två egna ölsorter, Stag och Carib, vilka båda är ljusa och lättdruckna. Därtill dricks mycket rom, bland annat en 75-procentig variant kallad Puncheon Rum, vilken de dricker i tid och otid i shotglas, ungefär som italienarna dricker espresso.

Ryktet om Trinidad & Tobagos höga brottslighet kan få en del att tveka eller till och med lägga om sin semester till något annat paradis. Men vi kan med bestämdhet säga att mer välkomnande, vänligt och välvilligt folk går inte att skåda. Under en semester som tillbringas i mindre byar, och inte i huvudstaden Port of Spain, känns våld eller oärlighet mycket långt borta. I lilla byn Grande Rivière på Trinidad bjuder lokalbefolkningen ofta in gäster på fest eller middag kvällen före avresa. De menar att man kommer dit som gäst, lämnar som en vän, och återkommer som en del av familjen.

Trinidad & Tobago är sannolikt ett av Karibiens vackraste resmål och du får mycket valuta för pengarna. Det inte särskilt dyrt med mat och boende. Du kommer enkelt undan med omkring 400 kronor per natt och en middag med tillhörande öl hamnar sällan över 100-kronorsstrecket. Dessutom lyser turisterna med sin frånvaro och man är förvånansvärt ofta ensam på stränderna.

Karibien har ett rykte om sig att vara tillflyktsort för rika amerikaner, men på Trinidad & Tobago behöver du inte vara krösus för att ha en avkopplande och bedårande vacker semester.

Fem saker att tänka på:

1. Kontanter är kung. Visa-kortet du är van vid fungerar sällan på mindre orter.
2. Snåla inte med turistaktiviteterna. Ta en eller flera snorkel- och båtturer.
3. Fråga restauranger om de är öppna. Vissa lagar bara mat om de vet att de har gäster.
4. Boka boende i förväg under karnevalen. Övriga tider på året bör det vara lugnt.
5. Lita inte på att allt finns på plats. Ha med solskydd, badkläder och annat.

Fem saker du inte får missa:

1. Att besöka kakaoplantagen Tobago Cocoa Estate.
2. Partyt på Sunday School i Buccoo.
3. Snorkla på Bucco Reef.
4. Det hemgjorda vinet som säljs i Grand Rivière.
5. Alla vackra stränder – Pirate’s Bay, Little & Big Bay, Englishman’s Bay, Lover’s Bay, Anne’s Vale.

Text och foto: Anna Thunander & Erik Magni

På lite håll ser Havanna ut att vara sådär förföriskt vykortsläcker. Svajande palmer, pampiga kolonialhus som kantar breda gator där hundratals mullrande Detroit-amerikanare från 1950-talet gungar fram. Som att resa tillbaka i historien till en bekymmerslös tid av lyx och flärd.

Väl inne i “Centro Habana” är upplevelsen annorlunda. På nära håll visar det sig att stan befinner sig i olika grader av förfall. Ibland är det till och med nästan bara ruiner kvar av vad som måste ha varit magnifika palats med imponerande art deco-inspirerade arkitektur.

Trots förfallet finns det gott om själ i Havanna. Atmosfären känns äkta och efter några timmar i stan saknar man inte den vanliga turistkommersen som kännetecknar så många andra storstäder i världen. Visst finns turister och en viss kommers förekommer, men i en nästan obetydlig, försumbar skala.  

Dom flesta Havannabor lever under väldigt enkla förhållanden och tar sig fram i livet med små medel – men man gör ändå det bästa möjliga av den tuffa ekonomiska situation man befinner sig i. Och det går inte att ta miste på människors genuina integritet och stolthet. Det är aldrig långt till skrattet och ett vänligt leende.

Området i gamla Havanna ingår numera i FN:s världsarvslista och UNESCO-stödet hjälper till att rädda och fräscha upp dom mest förfallna husen, både utvändigt och inuti. Några av kvarteren är idag så totalrenoverade att det känns som om man befinner sig mitt gamla stan i Palma de Mallorca.

Det är framförallt i kvarteren nära havet och promenadstråket Malecon som Havannas hjärta och puls hörs allra tydligast. Här lever folk lika mycket ute som inne – vilket skapar en avundsvärd gemenskap. I alla fall när man kommer från kyliga Skandinavien.

När eftermiddagssolen lagt sig strax ovan horisonten, badar stan i en varm, förskönande färgskala som sminkar över det allra mest slitna och påminner om hur det måste ha varit här före revolutionen.

Med den karibiska natten kommer musiken fram och sätter allt och alla i rörelse. Dominospelare samlas nu i klungor runt rangliga bord på trottoarerna. På marken står en gammal bergsprängare som spelas det senaste från salsatoppen på radion. Folk på väg hem stannar till vid någon av alla håll-i väggen-kiosker för att äta något och snacka en stund med tanten i luckan. En strid ström med taxibilar, packade med passagerare drar igenom labyrinten av trånga gator på väg ut till någon av Havannas tätbefolkade förorter.

Om några timmar kommer legendariska Casa de Musica (på Calle Neptuno) att fyllas med danssugna gäster som kommit för att se kvällens salsaband. Och när tolvmannabandet drar igång sitt andra set, känns det långt kvar till Havanna somnar.  

Kuba är ett förhållandevis slutet land med kommunistiskt styre som fortfarande lever i skuggan av ett tufft amerikanskt handelsembargo. Samtidigt är öriket ett av Karibiens mest populära charterdestinationer. De flesta turister åker dock direkt till en av många all-inclusive hotell i bl a strandorten Varadero. Men där hittar man inte så mycket av den kubanska själen. För det krävs några dagars besök i Havanna. Även om man inte gillar salsa, mojitos eller feta amerikanere.

Resetips

Flyg från Köpenhamn till Kuba via Toronto: 5600:-
Boende i Casa Particular (gästhus) cirka 230:-/natt inkl frukost.
På lyxhotell för dryga tusenlappen.
Ät gott och billigt på lokala krogar, dyrare och långt ifrån alltid gott på hotell och turistrestauranger
Joggingrundan sker längs Malecón där havet möter staden.
Minsta salsabaren med goda mojitos finns på lilla La Bodeguita del Medio i gamla Havanna.
Tillgång till wifi finns på några få hotell, bl a Hotel Saratoga och Parque Hotel i centrala stan. Kostar runt 80:-/tim.
Fin utsikt över stan och schysst pool finns på Hotel Saratoga och så länge man dricker i baren eller äter på terrasskrogen, får man bada i bassängen.

Text och foto: Joakim Llyod Raboff

Att träffen ägde rum på just Scandic Malmen var förstås symptomatiskt, eftersom det verkligen representerar det nya Scandic och den enorma skillnaden från det gamla. Malmen var pianobar med fulla konferensherrar, ett ställe man inte rekommenderade sina långväga gäster och som man eventuellt kunde gömma sig på med en öl ifall kön till närliggande Kvarnen blev för lång. 

Idag ser det annorlunda ut. Malmen har blivit ett rockigt nöjesetablissemang som på kort tid blivit en välkommen ven i Söderpulsen med intressanta livespelningar i Lilla Hotellbaren var och varannan kväll, med skyltfönster ut mot Folkungagatan. Stockholmare och internationella gäster trängs i baren på kvällen, precis som det var på gamla Lydmar-tiden – precis som det ska vara i en storstad. 

Men Malmen är ett av drygt 70 hotell i en dammig kedja, och ett varumärke är summan av sina delar. Men som presschefen Martina Tengvall uttryckte saken, så har H&M också flagship stores på valda platser medan småbutikerna i landet får tuffa på. Scandic tänker likadant, men naturligtvis smittar det nyvunna intresset för design, konst, mat och musik av sig, och sipprar så småningom kanske ut i hela kedjans tentakler. 

Scandics nya tagline är "Vi är inte ett hotell" – man vill vara en mötesplats, ett gym, en arena, en plats att umgås. Oavsett vad man tycker om sådana småfloskliga utsagor står det klart att Scandic vägrar stagnera. Menysamarbetet med Jamie Oliver, nysatsningar på gymutrustningen, det fortsatta arbetet med miljö- och hållbarhetsfrågor och ett  till synes genuint intresse för unga kulturutövare gör att konkurrenterna får akta sig.

I dagarna smäller Scandic upp sitt nya Berlinhotell, mitt på Potzdamer Platz, och nästa år dyker pampiga Scandic Stockholm upp i korsningen Vasagatan/Kungsgatan medan ett kaxigt (och enormt) landmärke lockar IT-miljonärerna i Kista att sova över på Scandic även där … Fortsättning följer med andra ord.

Har du ett brinnande intresse för något men ingen att dela det med? Intresseresor anordnar resor där ett specifikt intresse binder samman resenärerna.

- Vi riktar oss till dem som är nyfikna och vetgiriga, de som aldrig känner sig mätta på kunskap. Vi skapar inte resor för de vanliga go-with-the-flow-charter-resenärerna utan siktar in oss på dem som vill ha mer än en pool, en drink och en bok, berättar företagets VD Olof Jeremias för Resekoll.

Intresseresor anordnar resor med en rad olika teman – musik, historia, sport och gourmet, shopping, äventyr – allt utifrån reseledarnas kunskaper. 

- Reseledarens roll är väldigt viktig. Han eller hon ska kunna organisera, vara serviceinrikatad och dessutom specialist på området. Vårt mål är skapa gemenskap och ge resenärerna oförglömliga upplevelser genom att använda reseledarens expertkomptens på det specifika området, förklarar Olof Jeremias.

Kanske lockar en klockresa till Schweiz, en sambaresa till Rio eller en träningsresa med personlig tränare? Eller är det så att du själv är en riktig entusiast som vill agera reseledare och skapa en egen resa? Kika in på hemsidan och se ifall de kan hjälpa dig att förverkliga din resedröm.

Rosenhill är en gammal fruktträdgård på Ekerö strax utanför Stockholm som idag drivs helt ekologiskt av Lars och Emilia Sillén, med hjälp av så kallade wwoofare, det vill säga volontärarbetare inom jordbruk. Rosenhill erbjuder ge-och-få-loppis, självplock av frukt och grönsaker, äppelmusteri, café och butik med egenproducerad honung, marmelad, surdegsbröd och nymalet mjöl.  På lördagarna är det ofta konsert i ladan. Håll koll på öppettider och vad som händer på Rosenhill via deras blogg.

Till Rosenhill tar man sig lättast med bil eller med buss via Brommaplan.
Foto: Martin Bohlin

Resekoll.se testar FM-sändare för iPhone från Philips from Christian von Essen on Vimeo.

Resekoll.se testar Philips brusreducerande hörlurar SHN2500 from Christian von Essen on Vimeo.

Endast minuter senare blir det full dramatik, då en liten tant drabbas av en död startmotor på den antika Volvon när hon ska vidare efter rastfikat i solen. En senig äldre herre med bar överkropp fäster förgäves startkablar till tonerna av frugans ängslighet, varpå vi tillsammans kort därefter allihop puttar bilen tills den går att starta igen. Alla hjälps vi åt. Sverige är vackert. 

Resekoll.se testar resehögtalare från Philips from Christian von Essen on Vimeo.