I mars var jag tre dagar i Siem Reap, Kambodja, för att beskåda Angkor Wat – tempelområden med dryga 1000 år på nacken. Sargade och skadade av tid och Röda Khmerer.

Första mötet med Kambodja blir i passkontrollen, där inte mindre än 14 personer granskar mitt pass för att efter sista kontrollerande person återfå passet.
Att jag glömt att ha med ett passfoto till besöksvisumet löstes enkelt med "one more dollar". Total Visa Fee blev således 21 USD och en grundlig kontroll av mitt pass.

Utanför flygplatsen blir vi hämtade av hotellets tuk-tuk som i sakta mak kör oss genom Siem Reap till hotellet. På de få dagar jag var där blev mitt bestående intryck att Siem Reap-borna är väldigt stolta över sitt land och sin stad. De är fantastiskt tillmötesgående. Men att landet är fattigt är tydligt.

Jag växlade 500 THB till lokal valuta, vilket gav 55 000 Riels. Dessa Riels visade sig vara relativt oanvändbara då dollar genomgående är den mest använda, för att inte säga enda, valutan. Medtagande av dollar är med andra ord en nödvändighet. Dessutom kräver Kambodja att alla resenärer har 200 USD med sig in i landet.

Angkor Wat är egentligen bara ett av många tempelområden, där Angkor Wat och Angkor Thom är de i särklass största. Varje tempelområde byggdes av olika kungar och användes som städer under var regents tid.

Det som slår mig när jag först kommer till Angkor Wat är den enorma storleken och tankar kring det nästan orimliga i hur länge sedan det är som detta byggdes. Dessutom är varje sten är formad och snidad i mönster, historier och gudabilder.  

Varje huvudtempel på respektive tempelområde leder uppåt i symbolik om att komma närmare himlen, Nirvana. Högst upp hittas oftast en buddhastaty och människor som tillber buddhan eller säljer rökelsepinnar till turisterna.

Templen var mer eller mindre bortglömda för omvärlden i många hundra år innan franska kolonialister hittade de övervuxna områden som mer eller mindre hade slukats av djungeln. 

Från mitten av 1970-talet till början av 1990-talet stod Khmer Rouge, de Röda Khmererna, för stor förstörelse av tempelområdena. I princip alla buddastatyer och avgudabilder har avkapade huvuden och armar från den tiden. Av samma anledning tycks det tydligt att det saknas i princip en generation människor som de Röda Khmererna på olika sätt gjorde sig av med. Väldig gamla och yngre personer är det gott om men personer mellan ungefär 50 och 70 är frånvarande.

Inne på områdena – framförallt vid ingångarna – kryllar det av försäljare. Kambodja är enormt fattigt så stora delar befolkningen i Siem Reap livnär sig på att sälja krimskrams, dryck och frukt till besökande turister. Många av försäljarna är i småskoleåldern och ropar "buy something, only one dollar". Även om man så klart ledsnar på detta myller av försäljare känns det inte påträngande om man artigt håller farten och styr fötterna dit man tänkt ta sig. Titt som tätt finner man också musikgrupper med min-skadade personer. Antalet minor i Kambodja är fortfarande stort och det dör fortfarande ett antal hundra personer varje år på grund av dessa.

Jag vill åka tillbaka till Kambodja. Helst innan för många upptäcker hur fantastiskt det är. Frågan jag ställer mig nu är om man vid ett återbesök även ska ställa siktet mot Burma.

Text och foto: Linus Flodin

Till vardags är Linus Flodin ena halvan av fotoduon barabild. Här nedan följer fler av hans bilder från Kambodja.  

Jag åkte nyligen till schweiziska Valais-dalen för att tillsammans med danska kollegan Camilla Alfthan uppleva vad två av alprikets mysigaste skidorter, klassiska Zermatt och pittoreska Saas-Fee, har att erbjuda skandinaviska besökare.

Vid foten av Matterhorn

Zermatt har länge varit en av Europas populäraste alpina destinationer och mäktiga berget Matterhorn lockade dom allra första utlänningarna redan för över 200 år sedan.

På den tiden förde Zermatt en förhållandevis anonym tillvaro och dom långväga gästerna, huvudsakligen välbärgade britter, red sista biten till byn på mulor längs smala, branta stigar.

Medan vissa av besökarna studerade naturen eller förevigade ikoniska Matternorn i sina ritblock, försökte några av dom allra modigaste bestiga berget.

Efter 15 misslyckade försök lyckades den engelska illustratören och upptäcktsresanden Edward Whymper år 1865 bestiga berget. Intresset för regionen bland britterna växte nu ytterligare vilket i sin tur bidrog till att turistorten Zermatt etablerades tidigt.

Minnet av Whymper lever ännu kvar i det nya Matterhorn-museet som huserar i det som tidigare varit Zermatts kasino.

Idag är det fler än 4.000 människor som årligen når toppen på Matterhorn – en av alpernas allra högsta men också mest svårbestigna toppar.

Förutom det världskända berget och 29 andra närliggande alptoppar som når 4000 m ö h eller högre, är Zermatt minst lika känd som en av världens bästa skidorter. Här väntar mer än 350 pistade kilometer – varav en dom längsta tar besökare över landsgränsen och hela ner till italienska skidorten Cervinia!

Höga höjder

Vi börjar skidturen i området Glacier, vid berget Kleiner Matterhorn (3.883 m), som nås via Europas högsta kabinbana. Även om vädret inte är perfekt under toppfärden, skymtar vi ändå den mäktiga alpina miljön genom kabinens panoramafönster.

På toppstationen (3850 m) blåser det rejält och den kraftiga kylan gör det angeläget att börja röra på sig för att få upp kroppsvärmen igen. Under drygt 40 minuter, mestadels längs medelsvåra svarta och röda pister, åker vi ner mot Zermatt.

Å andra sidan…

Några hundra meter från dalen stannar vi upp för att ta liften över till Rothorns branta, skogsbeklädda sluttningar. Också här hittar vi breda, familjevänliga pistar. Men också gott om lite enklare off-piståkning. Först längre ner mot Zermatt, där skogen blir tätare och pisterna övergår till branta transportsträckor, börjar det luta ordentligt också utanför pisten. Det ser ut att vara ett riktigt paradis för skogsåkare.

Liftsystemet i Zermatt (där skidområden som Sunnegga, Gornergrat, Klein Matterhorn and Schwarzsee ingår) är supermodernt och effektivt. Här finns i stort sett inga köer och knappt någon personal syns till under hela dagen.

Vid i stort sett varje större liftstation finns en eller flera restauranger. Totalt finns 18 olika krogar att välja mellan i skidsystemet – från enklare till dyrare. Till lunch valde vi stenugnsbakade pizzor på krogen Ice Pizzeria där vi förutom god mat också fick en fantastisk vy över Zermatt några tusen meter längre ner.
 

Matstjärnor i byn

Tillsammans har restaurangerna i Zermatt 246 kulinariska stjärnor (så kallade Gault Millau-poäng) vilket lär vara rekord för en alport.

Här finns över 100 krogar och många av världens kök representerade. Ja, det går till och med att få tag på en Big Mac i Zermatt. Men en enkel burgare räcker inte riktigt till när vi skall avrunda den här underbara dagen.

Efter ombyte på hotellet drar vi ut på byn, hungriga och nyfikna på vad alla gourmetstjärnor kan erbjuda.

Alpin Matsafari

Vi börjar med japanska krogen Myoko där maten serveras ur en vacker träbåt fylld med färgglada kreationer. Båten, som servitören lägger tvärs över vårt bord, har övre däck täckt med maki-rullar och nigiri-kuddar.

I undre däck väntar 5-6 olika sorters sashimi i fint skurna skivor samt wasabi-bollar och en vacker bukett med inlagd ingefära. Allt smakar fräscht och trots att vi har ytterligare två krogar att besöka under kvällen, känns det svårt att hålla igen på Myoko.

Nästa restaurang på tur är en av Zermatts mest kända, Ristorante Capri. Här dirigerar mästerkocken Chef Pierludovico De Vivo sina kollegor i köket och i matsalen i en kulinarisk symfoni. Efter att ha provat några av Capris paradförrätter och upplevt den extraordinära servicen (på samma gång personlig och proffsig), förstår vi varför krogen tilldelats en stjärna i franska Guide Michelin. Det är alltså hit man skall bege sig om det är "fine dining" och Medelhavets smakpalett man söker i Zermatt.

Sista anhalten under denna mäktiga, alpina matsafari går till den mest traditionella krogen i trion, Restaurant Grill Le Cervin. Här dukas det fram klassiska kött- och potatisrätter i stora portioner. Inredningen är rustik och stämningen i den välfyllda matsalen mycket hög. Här trivs framförallt hungriga barnfamiljer och större sällskap.

Uppåt väggarna i Saas-Fee

Den pittoreska lilla alpbyn Saas-Fee är inte bara känd för fin skidåkning och för att det var här popgruppen Wham! spelade in sin video "Last Christmas". Det är nämligen också i Saas-Fee som världscupen i isklättring avgjorts sedan 10 år.

Initiativet till mästerskapen togs av professionella bergsguiden och isklättraren Michael Schwarzl som också är medlem i internationella skidförbundet.

Vår introduktion till klättringssporten sker i en närbelägen ravin, Gorge Alpine, som börjar några hundra meter nedanför byn.

Utrustningen som krävs för turen har Michael med sig; midjesele, skruvkarbiner, rep och hjälm. Våra skidkläder och ett par vinterkängor räcker gott mot vinden och snön som yr runt oss i ravinen.  

Trots den respektingivande höjden bjuder ravinturen på en magnifik naturupplevelse med både psykiska och fysiska utmaningar. Under två timmar tar vi oss längs vingliga hängbroar, glider över djupa dalar och klättrar uppför lodräta grottväggar. Framme vid målet, i utkanten av grannbyn Saas-Grund, har vi stora leenden på läpparna och känner oss både stolta och nöjda med eftermiddagens klättring.

Michael Schwarzl berättar att han guidar alla slags besökare genom Gorge Alpine-ravinen. Från par på bröllopsresa och familjer med yngre barn till företagsgrupper och spänstiga pensionärer. Guideturerna går året om – men ravinen är som mest välbesökt under sommaren.

När Michael inte är hemma i Saas-Fee, kan han finnas varhelst i världen. Som bergsguide är han flitigt anlitad av privata ressällskap och företag.

Att klättra i Gorge Alpine kostar cirka 500:-.

Mer info och bokning: www.northernlights.ch

Världens isklättring

I ett gigantiskt parkeringshus i utkanten av Saas-Fee, pågår febril aktivitet. Här har världseliten i isklättring samlats för att under några dagar tävla i flera olika grenar som alla går ut på att ta sig uppför en gigantisk isvägg. En isvägg som gjutits och formats på plats för att passa perfekt till den här typen av klättring. Tävlingarna som strömmas live via webben, bevakas också av flera internationella tv-team, bland annat Sky News.

Spindelmannen

Det råder partystämning på bottenvåningen i parkeringshuset och i den stora världscupbaren intill. Applåderna ekar extra högt när en rysk deltagare liksom själva spindelmannen tar sig upp på bara drygt tio sekunder.

Upp till bevis

Alldeles utanför tävlingsplatsen, längs en bred och 11 våningar hög betongvägg, finns det naturliga isfall där dom allra första tävlingarna avgjordes.

Medan kollegan Camilla fotograferar, gör jag här mina allra första försök att isklättra. Michael Schwarzl instruerar och coachar mig och efter några tveksamma steg, börjar jag förstå samspelet mellan isyxorna och spikskornas förmåga att både bära mig och förflytta mig vertikalt.

Efter ytterligare några försök har min respekt för klättrare i allmänhet och isklättrare i synnerhet ökat rejält. För även om guiden Michael säkrat mig med rep och sele, kräver den här extremsporten – förutom teknik och råstyrka – också en hel del mod.

Schweiziska Zermatt och Saas-Fee erbjuder mängder med aktiviteter utöver fin skidåkning och klättring.

Särskilt Zermatt som satsat rejält på åretruntaktiviteter. Under t ex april månad arrangeras "Zermatt Unplugged" där flera världstjärnor uppträder. Mellan den 17-21 i år april kommer bl a tidigare medlemmen i The Fugees, Lauryn Hill och legendariska popartisten Chris de Burgh att spela nedanför mäktiga Matterhorn.

Kuriosa: Både Zermatt och Saas-Fee är båda helt bilfria. Lokala transporter sker med eldrivna bussar, lastbilar och taxi. Åker du skridskor? Båda destinationer har fina hockeyrinkar som man kan åka på.

Hotelltips Zermatt: Backstage

Backstage är faktiskt ett av de mest unika hotellen jag bott på. Ägaren heter Heinz Julen och det är han som både designat och inrett hotellet.

Vad jag förstår är Julen välkänd i Schweiz just för sina unika designkoncept och hotellets inredningslösningar är verkligen udda, även om man inte gjort avkall på varken funktionalitet eller bekvämlighet. Tvärtom, det här är egentligen något så udda som ett otraditionellt lyxhotell med en exotisk spa-anläggning på gården, konsertlokal i källaren och ett fantastiskt centralt läge mitt i Zermatt.

Mer info om Backstage: backstagehotel.ch

Hotelltips Saas-Fee: Golfhotel Saaserhof

Det här ett klassiskt schweiziskt alphotell som är både bekvämt och har bra läge. Inredningen är rustik och här samlas man gärna i baren för en drink eller kaffe efter middagen i matsalen där överraskningarna är få och portionerna rejäla. Missa inte nyrenoverade spa-avdelningen.

Ta sig hit

Det går reguljärflyg från Stockholm, Göteborg och Köpenhamn direkt till Zürich i Schweiz.

Tur/retur Arlanda – Zürich med Swiss: cirka 1800:- (mars 2012). Flygtid: 2,5 tim.

På flygplatsen i Zürich avgår tåg till många av landets större alporter eller till städer där man smidigt byter till anslutningståg eller buss.

Mer info (på engelska): www.zermatt.ch/en

Tiden går fort – idag var det faktiskt FEM ÅR sedan Resekoll.se lanserades offentligt för första gången. Vi smög igång under februari 2007 för att ha lite material i arkivet, men 1 mars var det grand opening med ett rafflande inlägg om snöstormar i USA. I början ägdes Resekoll av Bloggverket och var mer en renodlad nyhetssajt som publicerade 2-4 inlägg från resevärlden varje dag.

Redan 2008 tog jag över sajten i mitt eget bolag och har drivit den som ett hobbyprojekt sedan dess. Vad är då hemligheten bakom att hålla en blogg vid liv under så lång tid? Svaret är tyvärr att inte tro att man ska göra det för att tjäna pengar. Att blogga är kul, utvecklande, varumärkeshöjande och kreativt – men extremt få bloggar kan sägas vara särskilt lukrativa. För mig har dock Resekoll inneburit en inkörsport till alla möjliga olika uppdrag – sedan oktober 2011 är jag till exempel chefredaktör för resebranschtidningen Travel Report.

Tack vare just den avslappnade inställningen till bloggandet tror jag att Resekoll kan leva kvar i både fem och tio år till. Vi kommer inte att skrika högst eller dra flest besökare, men vi kommer fortsätta att publicera snygga, välformulerade och tankeväckande inlägg som handlar om resor i alla dess former. Dessutom har vi aldrig sålt ut oss – alla inlägg är skapade enligt redaktionella, inte kommersiella, avvägningar, och det går inte att köpa in sig i vårt nyhetsflöde.

Hoppas vi ses vidare. Vill ni hjälpa till får ni gärna länka hit, följa oss på Twitter eller gilla oss på facebook - så fungerar nämligen motivationen i den nya bekräftelseekonomin. Hör gärna av er med synpunkter, reseberättelser eller roliga samarbeten, så ser vi om Resekoll finns kvar om fem år till. Mycket talar för det. 

Christian von Essen
Redaktör Resekoll.se
info@resekoll.se

Har du tråkigt? Bläddra lite i arkivet!

Vi snodde bilden härifrån.

Med stämningsfull utsikt över humlegården har Elite Eden Park Hotel skapat ett smakfullt och modernt hotell. Direktkontakten med restaurang Miss Voon som drivs av F12-gruppen gör hotellet perfekt för den matintresserade affärsresenären. Hotellet har 7 juniorsviter och vid vårt besök fick vi veta att arbetet med större sviter pågår. Wilhelm Rejnus plåtade i vanlig ordning.

Sånt här gillar vi: tre tjejer i sista ring på LM Engströms Gymnasium i Göteborg har tagit fram de här roliga bagagebanden i sitt företag Straps4Charity UF inom ramen för Ung Företagsamhet. Affärsidén är enkel – banden kostar 100 kronor styck, och hela 85 procent av vinsten går oavkortat till välgörenhetsorganisationen NetWorks som arbetar med att förbättra levnadsstandarden för utsatta barn och ungdomar i Rumänien. Löp och köp!

RESEKOLL PÅ IRLAND: Efter några dagar i Dublin och Belfast är det bara att konstatera: de här städerna går rätt in på min topplista över Europas coolaste destinationer.

För trots att det var mitt allra första besök på den gröna ön, kände jag mig snabbt hemmastad. Irländare är på samma gång lättsamma och avslappnade och verkar genuint intresserade av att hjälpa besökare uppleva det bästa deras hemland kan erbjuda.

Den avslappade stämningen kan väl knappast härledas till tiden då vikingarna (sjöfararna, inte dansbandet) härjade här på 900-talet?

Både Dublin och Belfast har ett stort utbud av sevärdheter och kvällsnöjen. Och när man behöver en paus från allt turistande, är det lätt att bli en del av det dagliga flödet och insupa den lokala atmosfären med ett par timmar strosande på stan eller kanske återställa vätskebalansen på någon av alla mysiga pubar som finns i vart och vartannat gathörn.

Dublin

Oavsett vad man tar sig för i Dublin finns en tydlig förnimmelse av stadens långa historia. Men trots att det bor drygt en halv million människor i här, finns här ändå en slags småstadscharm – utan att det alls känns provinsiellt.

Dublin är faktiskt den perfekta platsen för att inleda resan till Irland. Stan är tillräckligt stor för att du skall få ett vettigt utbud av hotell, restauranger och schyssta turistattraktioner – utan att det tar för lång tid att förflytta sig.

Och just att man på kort tid får en bra överblick över olika kvarter gör Dublin till en av Europas mest tillgängliga städer. Med eller utan stadskarta.

De i särklass mest populära kvarteren ligger i området Temple Bar. Här finns inte bara flest pubar och krogar utan också flera museum, gallerier och kulturinstitutioner. I Tempel Bar hittar man också ett knippe intressanta "gastropubar" – restauranger med pubens opretentiösa inredning men med ett ambitiöst kök och tillhörande prissättning.

Runt torgen Meetinghouse Square och Temple Bar Square samlas mycket folk och gatuartister under eftermiddagar – särskilt under våren och sommaren.

Cheers!

Om du mot förmodan aldrig provat en Guinness är Dublin utan tvekan bästa platsen att göra det i. Härifrån kommer nämligen den världsberömda portern och på bryggeriets museum vid St. James’s Gate väntar en stor multimediautställning om företagets historia och ölens tillverkningsprocess.

Besöket toppas bokstavligen i Irlands högsta pub som finns överst i museet. Här väntar också en nytappad pint på dig (den ingår i entréavgiften). Det kan vara mycket folk, men är ändå väl värt ett besök.

Hollywick?

Bara 30 minuter utanför Dublin finns Wicklow – ett vackert naturområde där sjöar, berg och skog väntar. Här har flera kända Hollywood-filmer spelats in. Bland annat Mel Gibsons episka rulle om skotska frihetskämpen "Braveheart".

Ett bekvämt och underhållande sätt att uppleva Wicklow är i en guidad busstur. Den lokala bussfirman Wild Wicklow Tours utgår från centrala Dublin och heldagsturen omfattar förutom själva bussresan genom Willows främsta sevärdheter, även stadsguidning, skogsvandning, publunch och en mycket uppskattad whiskyprovning (sponsrad av Jameson). Turen kan varmt rekommenderas.

The Merry Ploughboy

I pittoreska byn Rockbrook, bara några mil utanför Dublin, ligger legendariska puben The Merry Ploughboy. Det här är en rejäl pub med stor konsertlokal som tar emot flera hundra middagsgäster.

I den digra menyn väljer du bland klassiska, vällagade irländska rätter – men det är pubens musicerande delägare som gör The Merry Ploughboy besöksvärd.

Förutom traditionell irländsk musik med lokalhumoristiskt (= buskis) mellansnack, hade vi just den kvällen tur som fick se en del av River Dance-truppen steppa loss på scen. Gäller att kolla programmet innan bokning, alltså. Härifrån går både buss och taxi till och från Dublin.

Belfast

Vad har Led Zeppelin-låten Stairway to Heaven, den industriella revolutionen och fartyget Titanic gemensamt? Enligt en lokalpatriotisk busschaufför vid tågstationen, såg samtliga dagens ljus i den nordirländska huvudstaden Belfast.

Den industriella revolutionen pågick visserligen på flera håll i framförallt England och visst, det var ju 1971 i Ulster Hall som Robert Plant & Co spelade sin grandiosa ballad live för första gången. Och att Titanic byggdes och sjösattes i stadens jättelika hamn är en sanning utan modifikation. Torrdockan där jättefartyget låg finns till och med kvar och under 2012 firas 100-årsjubileet sedan fartyget lämnade skeppsvarvet – på väg mot sin ödesdigra jungfrufärd.

Även om Belfast är Nordirlands största stad med knappt 270 000 invånare, är den betydligt mindre än Dublin. Men här finns ändå ett rejält utbud av nöjen och attraktioner. Här väntar ett rikt krogliv, flera shoppingstråk och ett stort nytt shoppingcentrum (Victoria Square), flera historiskt intressanta kvarter och en minst sagt levande musik- och teaterscen.

Det lättaste och definitivt intressantaste sättet att lära känna Belfast på kort tid är ta en guidade tur genom stans mest berömda kvarter med företaget Black Taxi Tours. Här finns flera olika turer att välja mellan, som t ex genom Belfast politiska kvarter där katoliker och protestanter fortfarande idag lever åtskilda. Belfast-sonen Van Morrisons barndomshem ingår liksom Titanic-dockan i en av turerna.

Resan till Irland

SAS flyger direkt Stockholm – Dublin för ca 2 490 kr tur/retur

Hotell i Dublin
The Morgan – snyggt designhotell mitt i smeten. Väljer du Morgans Penthouse, hamnar du på taket i en cool husvagn av klassiska märket Airstream. Ett garanterat annorlunda boende.
www.themorgan.com

Missa inte i Dublin
Guinness Storehouse – ett måste för alla ölälskare!
Här får du ta del av bryggeriets 250 år långa historia. Mer info:
www.guinness-storehouse.com

Trinity College
Var tidigare Irlands mest prestigefyllda privatskola. Idag är skolan öppen för alla.

Kilmainham Gaol
En gång Europas största och Irlands mest berömda fängelse.

Mer information och inspiration om Dublin finns här:
www.dublintourist.com

Dublin – Belfast
Resan mellan Dublin och Belfast tar 2 timmar med tåg och kostar £20 tur/retur.

Hotell i Belfast
Ten Square har ett bra läge mitt i centrum och är en av Belfasts coolaste boutiquehotell.
www.tensquare.co.uk

Missa inte

Titanic Belfast Festival
7 april – 19 maj

Coolaste baren i Belfast:
Crown Liquor Saloon
46 Great Victoria St

Belfast äldsta bar:
McHugh’s Bar
Queens Square

Victoria Square
Gigantiskt shoppingcentra med krogar, biografer och butiker (bland annat en liten Apple Store).

Text och foto: Joakim Lloyd Raboff

2009 öppnade boutiquehotellet Story Hotel nära Stureplan och granne med klassikern Sturekatten. Här förenas mångåriga lärdomar som vd Sören Hullberg länge velat foga samman till ett personligt och nytänkande hotell. "New York-ruffigt och Paris-bohemiskt", har varit ett mer eller mindre uttalat motto sedan starten.

Hotellet har 82 rum, restaurang och bar och nattklubb. Stilen i restaurang och bar präglas av de råa betongväggarna som kombinerats med inredning och belysning som dessutom för tankarna till Berlins hippaste kvarter.

Resekolls fotograf Wilhelm Rejnus besökte hotellet för att fånga dess själ. Här ser du hans bilder.

En nöjd Sören Hullberg i baren på Story Hotel. 

En unik sak med Story är den slimmade incheckningsprocessen. Du bokar ett rum på nätet och får en kod i bekräftelsemailet. Koden knapprar du in i hotellets dator och får ett rumsnummer med nyckel. Ingen reception, inga onödiga personalkostnader, inga frågor.

RESEKOLL I THAILAND: Bangkok är en glödhet huvudstad. Staden har flera gånger hamnat i toppskiktet på rankinglistor när resenärer tillfrågats om vilka storstäder de helst skulle vilja besöka. Och vare sig du uppskattar kultur, historia, shopping, matupplevelser, nattliv eller poolhäng lär du inte bli besviken. Staden har allt och lite till. Här är det fortfarande lätt att få valuta för resepengarna. Att hitta hotellboenden som gör att du känner dig som en drottning eller kung, utan att du blir fattig som en kyrkråtta på kuppen är ingen större utmaning.  

Hansar Hotel är precis ett sådant hotell. Hansar som betyder glädje är också hotellets koncept – att skapa glädje och bidra till fina minnen. Skulle du vid utcheckningen mot förmodan inte känna genuin glädje över hotellvistelsen kommer personalen att göra allt för att du ska göra det. Hotellet har nämligen en policy som innebär att den missnöjde ska bli erbjuden att stanna kvar på hotellet tills dess att hon eller han känner sig fullständigt nöjd. Givetvis utan någon extra kostnad.

Hotellet finns i två upplagor, med olika inriktningar beroende på vad du är ute efter; city-liv eller ö-liv. Hansar Bangkok är ett boutiquehotell med 94 rum. Här har man träffsäkert lyckats skapa den perfekta mixen av modern citylyx och traditionellt thailändskt. Hotellet är beläget mitt i affärs- och shoppingdistriktet och ligger endast ett stenkast ifrån skytrain och golfbana. Hotellet hade inte ens öppnats innan det intog förstaplatsen på TripAdvisor och i toppskiktet har de sedan fortsatt att ligga. 

Hansar Samui är originalet och ligger på ön Koh Samui. Samtliga av hotellets 72 rum har havsutsikt. Succén för detta hotell lät inte heller vänta på sig efter öppnandet. Trots att det var fyra månader kvar till den officiella öppningen intog de förstaplatsen bland hotell på Koh Samui på TripAdvisor. 

Allt började med att förbipasserande som bodde på andra hotell bad om att få se på rummen varpå de bad om att få flytta in. Att matsal och spa ännu inte var färdigbyggt hindrade inte dessa gäster. Hotelledningen såg ingen annan utväg än att öppna upp portarna i förväg.

För dig som uppskattar matupplevelser har hotellet en prisbelönad restaurang vid namn H Bistro. Kökschefen Stephen Jean Dion har ett förflutet som kökschef hos den jordanska kungen. Handplockades gjorde han av en av konungens anställda under sin tid som kökschef på Hilton Nailert Park i Bangkok. Under vårt besök valde den thailändska primärministern att fira en familjehögtid på H Bistro, vilket ses som en kvalitetsstämpel i Thailand.

Materialvalen och konstverken som pryder de båda hotellens insida är kort sagt en fröjd för varje designöga. En inglasad trädgård möter oss i hallen på Hansar Bangkok. På Hansar Samui pryder ett ovalt konstverk till badkar rummets mitt. Utsikten över ett öppet hav får även den mest kräsne gäst att dra på smilbanden.

Och personalen? De tar så väl hand om oss gäster och sprider så mycket glädje att det känns som att glädjedepån har fyllts på för hela vintern. Här finns faktiskt bara två sätt att vara: Avslappnad och lycklig. När jag checkar ut från hotellen för att bege mig hemåt längtar jag för första gången inte hem, utan tillbaka.

Missa inte på Hansar Bangkok

•    Egg Benedict
•    De egenrostade nötterna med smak av kanel och tamarind
•    Kaffet, alltid bryggt på nyrostade och nymalda bönor
•    Luxsa Spa

Missa inte på Hansar Samui

•    Mojito med en Hansar-twist
•    Gå en matlagningskurs i det lyxiga köket med havsutsikt
•    Luxsa Spa

Text: Hedvig Blext
Foto: Hansar Bangkok och Hansar Samui 

Riktigt bra gatukonst har en förmåga att både väcka intresse och ställa frågor. Men precis som med "vanlig" konst behöver inte allting ha en mening – det är upp till var och en att tillskriva verket innehåll efter egen fantasi eller förmåga. Den franska bloggen Tout-Bon.com har här samlat några av de absolut roligaste, smartaste och galnaste gatukonstverken från året som gått. Scrolla och njut!

RESEKOLL I BERLIN När musikern och Skivkoll-skribenten Jack Wallsten drar till Berlin är det förstås medie- och musikkonsumtion som står högst upp på schemat. Här är några av hans smultronställen. 

I vinyl-backarna på Rocksteady Records (Zillestraße 74-76) ströletar jag förgäves efter Ghost of Tom Joad och min lilla lista med vinyl från 00-talet får lämnas oavbockad. Med undantag för ovan nämnda Springsteen-platta är däremot 90-talet och bakåt välrepresenterat. 

Jag hittar en specialutgåva av Black Sabbaths Paranoid för 35€ och en ovanlig samlingsskiva med Nirvana-covers. Till slut fastnar jag dock för Unknown Pleasures av Joy Division. Eftersom omslagen (nästan) är lika viktiga som musiken.

För vinyl från den här sidan av årtusendet rekommenderas Freak Out (Prenzlauer Alle 49). Butiken är liten men här finns både Cocorosie och The Nationals samlade verk.

Några hundra meter bort huserar St George’s Bookshop (Wörther Straße 27), Berlin bästa engelska bokhandel. Jag lånar en begagnad James Ellroy-bok och slår mig ner i en skinnsoffa så väl insutten och bekväm till den grad att det krävs mental ansats för att resa mig upp igen. Sortimentet är förstås välsorterat och personalen både kunnig och oerhört tillmötesgående. Jag må skriva den här artikeln på en iPad men atmosfären på St Georges får mig att hoppas att fysiska bokhandlar överlever ett litet tag till.

På kvällen går vi ut. Klubben Salon de Renate huserar i ett gammalt bostadshus och är lite som om gamla svartklubben Pluto i Liljeholmen skulle husera i Lustiga Huset på Gröna Lund. Vartannat rum har en egen DJ och är i sin egen genre. Vi dansar till stumfilmsmusik i absint-baren och när Andreas, utmattad börjar nicka till i en soffa räcker en väktare honom en kudde. Som för att säga: "vila lite, här finns ingen stress. Ingen kommer städa bort er klockan 3".

Med Berlins rykte som partystad så är det inte speciellt förvånande att staden även bemästrar nattöppna gatukök och boende i Friedrichshein drar här en vinstlott. I kvarteren kring Warschauer Strasse ramlar gatuköken nästan över varandra. Kreuzburgers (Grünberger Str. 52-53) spenatburgare med fetaost rekommenderas starkt. 

Dagen efter laddar den vise om med en stor kaffe och en cookies’n'cream cupcake på Cupcake Berlin (Krossener Str. 12).

Text och foto: Jack Wallsten