Curaçao (uttalas Kurr-a-sau) är den sydligaste utposten i Karibien och den största av dom så kallade ABC-öarna som också omfattar Aruba och Bonaire. Jag besökte nyligen denna exotiska destination.

Den 10 oktober, 2010 (det vill säga 10/10/10) upplöstes Nederländska Antillerna. Curaçao blev självständigt men ingår fortfarande i det holländska samväldet.

Curaçao, som är världsberömd för sina citruslikörer, ligger i ett smalt sund vid södra spetsen av Antillerna, ett område där orkaner är mycket sällsynta. Så till skillnad från karibiska grannöarna, drabbas aldrig Curacao av tropiska orkaner. Grannlandet Venezuela bidrar också som skydd mot dom värsta karibiska stormarna.

Old Town, dom äldsta kvarteren i Willemstad, öns charmiga huvustad, ingår sedan 1997 i UNESCOS världsarvsstäder.

Willemstad består av två områden; Punda som ligger öster om hamnen och Otrobanda som ligger på den västra sida.  En flytande pontonbro tar dig mellan båda områden och den höga Drottning Juliana-bron. En rundvandring i dom mysiga kvarteren bakom färgglada husen vid hamnkanalen är definitivt värt ett besök.

De vackra strändernas ö

Med 47 paradisstränder att välja mellan har Curaçao en strand för alla typer av besökare.

För den som söker hålligång, har Mambo Beach, på den västra sidan av ön, några fina ställen, inklusive "Funky Club" där ljuvliga tropiska drinkar och välfyllda dansgolv väntar.

www.mambocuracao.com

För besökare som vill ha lugn, rekommenderas Playa Lagun på öns nordvästkust. Här väntar en isolerad, romantisk vik inramad av branta klippor. Nordväst om Willemstad ligger Blue Bay Beach som med sin mjuka vita sand och grunda vatten länge varit en favorit för barnfamiljer. 

Någon mil utanför Willemstad väntar Playa Porto Mari med en lång vit sandstrand och dubbla korallrev. Cas Abou, en liten avstickare från motorvägen vid Santa Cruz, är mer avskilt men inte mindre spektakulär.

För dom som inte nöjer sig med att lata sig på beachen, erbjuder Curaçao också en av Karibiens bästa dyk- och snorklingsvatten. Sjunk ner bland tusentals tropiska fiskar vid korallrevet i vackra Playa Lagun.

Dinah Veeris – Curaçao är örtdrottning

Alla jag möte på ön hade en historia att dela med sig om. Dinah Veeris var bara en av många. Den före detta läraren blev en örtspecialist och helare när hon i ung ålder drabbades av en serie allvarliga sjukdomar. Dinahs frustration över all verkningslös traditionell medicin hon ordinerades ledde henne till växtbaserade alternativ. Och efter att ha studerat kryddor och örternas helande kraft i Holland, öppnade hon "Den Paradera", en gård för naturläkemedel i sydöstra delen av Curaçao. 

Här odlar hon mer än 300 olika slags kryddor och örter och erbjuder konsultationer för både lokalbefolkning och besökare. Hennes mål är att återskapa öns månghundraåriga healingtraditioner med hjälp av egenkomponerade krämer, salvor och behandlingsmetoder.

www.dinahveeris.com

Nena Sanchez är en annan färgstark kvinna från Curacao. En gång i tiden var hon Miss Curacao och idag är hon en populär konstnär som skapar färgglada tavlor fyllda med motiv från ön. Bilderna återger lokala kvinnor, spöken, blommor, tropiska växter och vackra havsvyer. 

www.nenasanchez.com

Och så maten…

Det bästa platsen att avnjuta äkta smaker i Curaçao är på den gamla marknaden, Marsche Bieuw, i Willemstad.

Till dom mest kända lokala rätterna hör "Kabritu" (en gryta med getkött), olika varianter på stekt fisk, kaktussoppa, kycklinggryta och nötkött som serveras med ärtor och ris. Sugen på något lite mer äventyrligt? Smaka på "Yuana", stuvade leguan, en riktig delikatess på ön!

Ön är kanske inte den mest actionspäckade plats jag besökt, men definitivt att rekommendera för semesterfirare som söker en solsäker, dykvänlig destination med en spännande blandning av kultur och avslappnad, Karibisk gästfrihet.

Fakta Curaçao

Huvudstad: Willemstad

Befolkning: 142 000. Här finns mer än 50 nationaliteter representerade. 

Landyta: Curaçao upptar bara 444 km² (ön är 16 km som bredast), vilket gör den enkel att utforska under några dagar i en hyrbil.

Väder: varmt och soligt klimat året runt med en medeltemperatur på 27 ° C. Regnsäsong är från oktober till februari med korta dagliga regnskurar.

Valuta: Antillean gulden (Nafl). US dollar går också bra att betala med här.

Språk: Papiamentu, holländska, spanska och engelska

Hotelltips på Curaçao

Lyxigt

Hyatt Regency Curacao Golf Resort, Spa and Marina

På Hyatt bor du lyxigt och bekvämt med en fantastisk havsutsikt. Här får du njuta av förstklassig service, privat strand, modernt gym och ett vackert spa. Du kan svalka av dig i en av Hyatts tre pooler. Rummen är stora, har sköna sängar och balkonger med havsutsikt. Här finns mängder av aktiviteter att välja mellan, inklusive en 18-håls golfbana, tennisbanor, cykel- och joggingspår.

www.Curacao.hyatt.com

Mellanklass

Marazul Dive Resort

Rymliga, fullt utrustade bungalows med kök. Nära Playa Forti. Fin strand med svart sand.

www.marazuldiveresort.an

Willemstad – Kura Hulanda Spa & Beach Club

Ett vackert hotell med låga hus med anor från 1700-talet som renoverats omsorgsfullt till sin ursprungliga stil. En natt i Willemstad rekommenderas!

www.kurahulanda.com

Sightseeing

Curaçao – Actief har ett stort utbud av utflykter att välja mellan.

www.Curacao-actief.nl

Ta sig hit

KLM har 6 direktflyg i veckan från Amsterdam till Curaçao med anslutning från Stockholm och Köpenhamn.

www.klm.com

Mer info

www.Curacao.com

Text & foto: Charlotte Raboff

Trinidad & Tobago är mest känt för musikgenrerna calypso och steel pan samt karnevalen, som går av stapeln i februari eller mars varje år. Men det finns mer än bara musik och fest, även om partyhumöret präglar befolkningen stora delar av året. För den som vill finns goda möjligheter att slappna av och njuta av några av världens vackraste stränder.

För att vara ett semesterparadis har Trinidad & Tobago en överraskande outvecklad infrastruktur för turism. De stora hotellen som återfinns i huvudstaden Port of Spain och på Tobagos sydspets, exempelvis Pigeon Point, saknas på andra delar av öarna och gäster är hänvisade till medelstora hotell – ofta i europeisk regi – eller budgetvänliga guesthouses runt om på ön.

Vi valde tre fiskebyar längs Tobagos kuststräcka. Siktet var inställt på lugn och ro, kluckande vatten och läsning. Resan gick från lilla gästvänliga Castara på västra Tobago, till dykarnas Speyside på den östra kusten som vetter mot Atlanten, och Charlotteville som gömmer strandpärlan Pirate’s Bay.

Tobago är beströdd med sagolikt vita stränder med turkost klart vatten, precis som en affisch från åttiotalet. Turismen är en betydande inkomstkälla men inte avgörande. På Trinidad finns naturskatter som gas och olja och invånarna är stolta över att vara oberoende av resetörstande européer och amerikaner.

 
Här och var på bägge öar syns spår av tidigare kaffe- och kaffeplantager, plantager som övergivits efter förödande stormar eller, en ofta hörd teori, eftersom den yngre generationen är för lat för att bruka jorden. Och något man ser överallt är öbor som sitter på bänkar eller lutar sig mot husväggar och vinkar mot bilar eller hälsar på förbipasserande. Trinibagoerna kallar det ”liming”, att bida sin tid med att umgås och ta det lugnt. Gärna med en öl eller rom.

På serveringar erbjuds i regel kyckling eller dagens fångade fisk, med olika tillbehör såsom ris, linser eller sallad. Trinidad & Tobago har två egna ölsorter, Stag och Carib, vilka båda är ljusa och lättdruckna. Därtill dricks mycket rom, bland annat en 75-procentig variant kallad Puncheon Rum, vilken de dricker i tid och otid i shotglas, ungefär som italienarna dricker espresso.

Ryktet om Trinidad & Tobagos höga brottslighet kan få en del att tveka eller till och med lägga om sin semester till något annat paradis. Men vi kan med bestämdhet säga att mer välkomnande, vänligt och välvilligt folk går inte att skåda. Under en semester som tillbringas i mindre byar, och inte i huvudstaden Port of Spain, känns våld eller oärlighet mycket långt borta. I lilla byn Grande Rivière på Trinidad bjuder lokalbefolkningen ofta in gäster på fest eller middag kvällen före avresa. De menar att man kommer dit som gäst, lämnar som en vän, och återkommer som en del av familjen.

Trinidad & Tobago är sannolikt ett av Karibiens vackraste resmål och du får mycket valuta för pengarna. Det inte särskilt dyrt med mat och boende. Du kommer enkelt undan med omkring 400 kronor per natt och en middag med tillhörande öl hamnar sällan över 100-kronorsstrecket. Dessutom lyser turisterna med sin frånvaro och man är förvånansvärt ofta ensam på stränderna.

Karibien har ett rykte om sig att vara tillflyktsort för rika amerikaner, men på Trinidad & Tobago behöver du inte vara krösus för att ha en avkopplande och bedårande vacker semester.

Fem saker att tänka på:

1. Kontanter är kung. Visa-kortet du är van vid fungerar sällan på mindre orter.
2. Snåla inte med turistaktiviteterna. Ta en eller flera snorkel- och båtturer.
3. Fråga restauranger om de är öppna. Vissa lagar bara mat om de vet att de har gäster.
4. Boka boende i förväg under karnevalen. Övriga tider på året bör det vara lugnt.
5. Lita inte på att allt finns på plats. Ha med solskydd, badkläder och annat.

Fem saker du inte får missa:

1. Att besöka kakaoplantagen Tobago Cocoa Estate.
2. Partyt på Sunday School i Buccoo.
3. Snorkla på Bucco Reef.
4. Det hemgjorda vinet som säljs i Grand Rivière.
5. Alla vackra stränder – Pirate’s Bay, Little & Big Bay, Englishman’s Bay, Lover’s Bay, Anne’s Vale.

Text och foto: Anna Thunander & Erik Magni

På lite håll ser Havanna ut att vara sådär förföriskt vykortsläcker. Svajande palmer, pampiga kolonialhus som kantar breda gator där hundratals mullrande Detroit-amerikanare från 1950-talet gungar fram. Som att resa tillbaka i historien till en bekymmerslös tid av lyx och flärd.

Väl inne i “Centro Habana” är upplevelsen annorlunda. På nära håll visar det sig att stan befinner sig i olika grader av förfall. Ibland är det till och med nästan bara ruiner kvar av vad som måste ha varit magnifika palats med imponerande art deco-inspirerade arkitektur.

Trots förfallet finns det gott om själ i Havanna. Atmosfären känns äkta och efter några timmar i stan saknar man inte den vanliga turistkommersen som kännetecknar så många andra storstäder i världen. Visst finns turister och en viss kommers förekommer, men i en nästan obetydlig, försumbar skala.  

Dom flesta Havannabor lever under väldigt enkla förhållanden och tar sig fram i livet med små medel – men man gör ändå det bästa möjliga av den tuffa ekonomiska situation man befinner sig i. Och det går inte att ta miste på människors genuina integritet och stolthet. Det är aldrig långt till skrattet och ett vänligt leende.

Området i gamla Havanna ingår numera i FN:s världsarvslista och UNESCO-stödet hjälper till att rädda och fräscha upp dom mest förfallna husen, både utvändigt och inuti. Några av kvarteren är idag så totalrenoverade att det känns som om man befinner sig mitt gamla stan i Palma de Mallorca.

Det är framförallt i kvarteren nära havet och promenadstråket Malecon som Havannas hjärta och puls hörs allra tydligast. Här lever folk lika mycket ute som inne – vilket skapar en avundsvärd gemenskap. I alla fall när man kommer från kyliga Skandinavien.

När eftermiddagssolen lagt sig strax ovan horisonten, badar stan i en varm, förskönande färgskala som sminkar över det allra mest slitna och påminner om hur det måste ha varit här före revolutionen.

Med den karibiska natten kommer musiken fram och sätter allt och alla i rörelse. Dominospelare samlas nu i klungor runt rangliga bord på trottoarerna. På marken står en gammal bergsprängare som spelas det senaste från salsatoppen på radion. Folk på väg hem stannar till vid någon av alla håll-i väggen-kiosker för att äta något och snacka en stund med tanten i luckan. En strid ström med taxibilar, packade med passagerare drar igenom labyrinten av trånga gator på väg ut till någon av Havannas tätbefolkade förorter.

Om några timmar kommer legendariska Casa de Musica (på Calle Neptuno) att fyllas med danssugna gäster som kommit för att se kvällens salsaband. Och när tolvmannabandet drar igång sitt andra set, känns det långt kvar till Havanna somnar.  

Kuba är ett förhållandevis slutet land med kommunistiskt styre som fortfarande lever i skuggan av ett tufft amerikanskt handelsembargo. Samtidigt är öriket ett av Karibiens mest populära charterdestinationer. De flesta turister åker dock direkt till en av många all-inclusive hotell i bl a strandorten Varadero. Men där hittar man inte så mycket av den kubanska själen. För det krävs några dagars besök i Havanna. Även om man inte gillar salsa, mojitos eller feta amerikanere.

Resetips

Flyg från Köpenhamn till Kuba via Toronto: 5600:-
Boende i Casa Particular (gästhus) cirka 230:-/natt inkl frukost.
På lyxhotell för dryga tusenlappen.
Ät gott och billigt på lokala krogar, dyrare och långt ifrån alltid gott på hotell och turistrestauranger
Joggingrundan sker längs Malecón där havet möter staden.
Minsta salsabaren med goda mojitos finns på lilla La Bodeguita del Medio i gamla Havanna.
Tillgång till wifi finns på några få hotell, bl a Hotel Saratoga och Parque Hotel i centrala stan. Kostar runt 80:-/tim.
Fin utsikt över stan och schysst pool finns på Hotel Saratoga och så länge man dricker i baren eller äter på terrasskrogen, får man bada i bassängen.

Text och foto: Joakim Llyod Raboff

Bokningsbekräftelsen är i hamn, och totalsumman tittar vädjande på oss. Två personer, två veckor, Karibien, halvpension. Nej, det är fortfarande ett bra pris. Vi accepterar och ser över finanserna. Vi måste bort. 

Allt är bokat, bekräftat och klart. Men dagen efter kommer fakturan på posten. Allt finns med som beräknat, förutom en liten post allra längst ned: ”bränsletillägg, 954 kronor”. Gånger två, lika med 1908 kronor. Det måste ju vara något fel – eller har bränslepriset rekordstigit under natten? Hur många kan det få plats på planet tro? 300 personer? Det innebär att bränslet för en enda flygning enkel väg till Guadeloupe har ökat i pris med hela … 300 x 477 kr = 143.100 kronor. På en natt? För en familj på fem personer blir charterklippet plötsligt en hel chartersemester dyrare. 

Langleys kundtjänst förklarar att det är väldigt vanligt att sådant här händer vid upp- och nedgångar i bränslepriset. Min fru frågar torrt hur ofta det händer att resenärerna får tillbaka pengar för att bränslet sjunkit i pris, och får svaret att nja, det händer ju inte så ofta. Men den här avgiften har de enligt avtalet inte rätt att ta ut de sista 20 dagarna innan resan. Vilken tur att vi bokade i tid då! Min fru igen:
– Har ni alltså rätt att ta ut hur mycket som helst fram till dess?
– Ja, i teorin har vi det.
– Så jag kan få betala igen och igen och igen?
– Ja, i teorin.
– Så hur dyr kan den här resan bli? Finns det ett tak på det hela? Det kanske är bäst att jag börjar spara ordentligt?
– Nej, nu kommer det inte att bli mer.
– Nähä?
– Nej, mer än så här blir det inte.
– Och garanterat inte mindre heller, antar jag.

Nu ifrågasätter jag inte bränsleprisets fluktueringar – att oljepriserna stiger har gått få förbi. Men i de flesta branscher tar man också sitt ansvar för detta genom att sätta ett korrekt pris gentemot sina kunder från början. Bussbolagen har fasta priser, och skulle inte få för sig att samla in två kronor extra på bussen för att att bensinen blivit dyrare den senaste veckan.

Ryanair är inne på samma linje. Samtidigt som SAS höjer biljettpriset med 15 euro per passagerare för att kompensera för bränslepriserna (vilket givetvis är rimligt om man är tydlig med det), håller lågprisbolaget fast vid sin övertygelse att ”aldrig belasta biljettpriset med bränsletillägg”. Sen att man gärna belastar med en massa andra kostnader istället är en annan sak. Ryanair är åtminstone (relativt) ärliga med sina kostnader. 

Det hela kallas för prissättning, och är ganska enkelt. Räkna ihop fasta och rörliga kostnader, lägg på vad du anser vara en rimlig vinstmarginal, och kommunicera totalpriset till dina kunder. Blir det omöjligt på grund av uppkomna krissituationer? Upplys då dina kunder om detta på ett empatiskt vis – be om ursäkt och fråga om de fortfarande vill resa med ditt företag. Vad Langley gör är att på ett mycket fult sätt smyga in extrakostnader i ett skede där folk är tvungna att bita ihop och acceptera. Ingen tycker om företag som tjänar pengar på det finstilta. Med sådana tricks riskerar man tyvärr att offra sina ofta lojala, nöjda och köpstarka kunder. Tycker man att det är värt det kanske det finns andra branscher att tjäna ännu snabbare pengar i?

Christian von Essen
Redaktör för Resekoll.se
christian@backpocket.se

Vi börjar bli som Japanerna – vill se mycket på kort tid. Enligt siffror från resebyråkedjan Ticket har deras kryssningsförsäljning ökat med hela 40 procent hittills i år. Den låga dollarn lockar allt fler på [simpletag]Karibienkryssning[/simpletag]ar, medan Medelhavet passar bra för långhelgen. Dessutom sjunker medelåldern (nu nere på 35 år) – det är inte längre bara pensionärer som trivs med den komfort som förknippas med de flytande nöjesfälten. Sommarens mest populära kryssning hos Ticket är också en tydlig ungdomssatsning: Från [simpletag]Barcelona[/simpletag] med en fyranätterskryssning till [simpletag]Nice[/simpletag] och [simpletag]Ibiza[/simpletag].

RESEKOLL I GUADELOUPE: "Det är visst lite strejk just nu", får vi veta när vi anländer till flygplatsen i Pointe-a-Pitre. Bagagebanden är avstängda, liksom takbelysning och aircondition. Vi spekulerar i vem som egentligen strejkar – är det en elektriker? Vaktmästaren?

In-checkning är hur som helst ganska svårt om man inte kan skicka in väskorna i systemet, så till slut blir vi ombedda att lämna allt bagage i en stor cirkel på golvet. Inget dramatiskt så långt, förutom att det alltid är nervöst att skiljas från sina ägodelar. Men plötsligt händer det: hela flygplatsen slocknar. Samtidigt bromsar tre polisbussar in med sirenerna påslagna. I några skälvande minuter råder stor förvirring, och kombinationen av dessa två händelser resulterar förstås i kreativa spekulationer om terrorattacker. Nedsläckningen varar bara i tio minuter, och efter ytterligare en stund kommer både ljus, bagageband och luftkonditionering igång. Kanske hade löneförhandlingen äntligen avslutats?

RESEKOLL I GUADELOUPE: En trevlig sak med paradisöar är de oftast i själva verket är ögrupper som består av en huvudö som bär själva namnet (Åland, Zanzibar) och många mindre runtomkring. Nu har [simpletag]Guadeloupe[/simpletag] i och för sig två huvudöar: Basse-Terre och Grand-Terre, som sitter ihop i en flitigt använd (och effektivt kommersialiserad) fjärilsformation. Men principen är densamma: runt fjärilen ligger ett helt litet koppel av småöar, perfekta för en dags- eller dygnsutflykt med båt.

Les Saintes är en närliggande liten ögrupp som enkelt nås med en halvtimmesfärja, och de för dagen främst franska, svenska och amerikanska turisterna lassas in i den lilla hamnen med jämn frekvens. En öl vid hamnbaren är härligt, men man måste ge sig raka vägen över ön i den stekande förmiddagssolen för att hitta fram till den här pärlan – Plage de Pompierre – som åtminstone i början av dagen är tom på konkurrerande badgäster.   

Nu ska du inte förledas att tro att [simpletag]Les Saintes[/simpletag] och [simpletag]Plage de Pompierre[/simpletag] är ett magnifikt karibiskt must-see, men har du ett par veckor på Guadeloupe är det här en perfekt romantisk liten andhämtning. Dessutom finner du på ön ett gammalt fort om du ligger åt det hållet. Det gör inte vi, utan den största behållningen av dagen på ön består av att strosa runt längs småvägar och prata med getterna. Det är nämligen sjukt mycket getter här. Och några leguaner i buskarna. Här är en potentiellt aningen utdaterad guide från Aftonbladet. 

RESEKOLL I GUADELOUPE: Efter en dag på stranden vill man ibland titta på människor, hänga i barer och lyssna på musik – hur avkopplande semestern än må vara. Till Marinan strax utanför Pointe-à-Pitre gäller det att ta sig hungrig, för här finns ett stort utbud av mysiga restaruanger. Både om du gillar färsk fisk, BBQ-spett eller vedugnspizza. Det sistnämnda serverades på det här sköna haket med sliskiga romdrinkar och gungande lokal musik. I övrigt bär Marinan karaktär av en fransk liten hamnstad, med restaurangkantade hamngångar och gränder. Pittoreskt, lagom livat och fullt med semestrande fransmän. Vill ni gå på nattklubb är det Zoo Rock Café som gäller, komplett med kött, rock och biljardbord.