Killing yourself to live – på roadtrip med Chuck Klosterman

Vad kan passa bättre för en emotionell [simpletag]rockkritiker[/simpletag] än att bege sig ut på en roadtrip i USA, ensam tillsammans med sina 600 favoritskivor? Chuck Klosterman har på senare gjort sig till en aktad röst inom populärkultur, kanske för att han tar sina ämnen på blodigt sociologiskt allvar, samtidigt som han medger att han själv och andra musikskribenter lever en ganska meningslös tillvaro. Och det är nog just självdistansen som ger Klosterman kredibilitet. Annars är han mest en man som jämför sina ex-flickvänner med medlemmar ur gruppen [simpletag]KISS[/simpletag].

Chuck jobbar i alla fall på musiktidningen Spin i [simpletag]New York[/simpletag], och blir ombedd att resa runt i USA för att finna de platser där kända rockmusiker avlidit, för att författa en artikelserie kring livet efter döden i rockbranschen (tjänar man på att dö?). [simpletag]Reseskildring[/simpletag]en mynnar förstås ut i en bok som på ytan handlar om en [simpletag]roadtrip i USA[/simpletag] i fotspåren efter avlidna rockikoner, men som egentligen handlar om [simpletag]Chuck Klosterman[/simpletag]s kvinnliga relationer, eller kanske snarare hans oförmåga att upprätthålla sunda sådana.

Och just när man tycker att han är en ännu en ganska tragisk High Fidelity-klyscha till modern man, blir man förekommen av hans självironi gång på gång. Så här säger hans kollega Lucy när hon får reda på att han håller på att skriva boken: ”I don’t understand why you would want to produce a nonfiction book that will be unfavorably compared to Nick Hornby’s [simpletag]High Fidelity[/simpletag]?”
”Well, perhaps if I specifically mention that possibility, it won’t happen”.