UPPDATERING: När vi ändå pratar om vackra bilder från Borneo, måste vi ju länka till söndagens stora reportage i SvD om skövlingen av regnskog som pågår för att framställa palmolja. Med vackert bildspel av Mattias Klum. Läs Mardrömmen på Borneo här!

I det kinesiska templet hedras de bortgångna.

Bara dagar innan nationaldagen ser det ut så här i hela Malaysia

Melaka är framförallt ett bra shoppingställe om man är ute efter kinesiska prydnader, teer, rökelser och sånt som vi ibland kallar för "krims-krams". 

Foto: Christian von Essen

Det är nästan alltid spännande att läsa dagstidningarna i Malaysia. Inte bara för att de flesta är statligt styrda och roliga att ”dechiffera”, men också för att det hela tiden händer märkliga saker i politiken. En av de senaste skandalerna handlar om att en av de högt uppsatta politikerna i regeringskoalitionen Barisan Nasionals största parti UMNO har uttalat sig rasistiskt om kineserna i landet (ca 30 procent av befolkningen). Han råkade säga någonting i stil med att kineserna bara är ”squatting” i Malaysia, och ska därmed inte förvänta sig någon jämlikhet.

Rasism gör politikerna livrädda i Malaysia, och uttalandets upphovsman har nu belagts med tre års suspension från politiken. Polischefen har meddelat att man sänker toleransnivån ytterligare kring rasismen, och varje felberäknad eller taktlös skämtsamhet kan numera potentiellt resultera i fängelsestraff.

Malaysierna ser nämligen sig själva som själva sinnebilden av etnisk och religiös tolerans, och annars skulle naturligtvis inte ett land med den märkliga etniska sammansättningen kunna fungera över huvud taget. Hela fundamentet rämnar så fort sprickor i fasaden uppvisas. Men alla påståenden om jämlikhet och alla-är-lika följs nästan undantagslöst av någon liten insikt eller generalisering om ”de andras” märkliga små egenheter.

Faktum är också att raserna behandlas väldigt olika, även politiskt. I alla företag som startas måste till exempel en person av malayiskt ursprung (även kallad Bumiputra, ”ursprungsbefolkningen”) äga 33 procent, och de får företräde till både högre utbildning och jobb i offentlig sektor. Kvoteringen är till för att hjälpa majoriteten från att hamna på efterkälken bakom hårdnackade kineser, men syftet motverkar sig självt. Kineserna behöver jobba ännu hårdare för att lyckas, och drar ifrån. Malayerna kan ta det lugnare, och halkar efter.

I somras försökte man få till en intagskvot på 10 procent för andra raser på ett stort universitet som hittills endast släppt in malayer till sina utbildningar. Det blev ramaskri, och förslaget skrotades. Resultatet blir istället att kineserna bygger superskolor.

En krönikör i nöjestidningen KLUE vittnar om att han och hans vänner blivit stoppade två gånger i rad vid en vägspärr för att de var en alldeles för ”blandad etnisk kompott” i bilen för att polisen skulle tycka att det var normalt. Det finns med andra ord en lång väg kvar för Malaysia att vandra mot total tolerans och öppenhet gentemot varandra. Men frågan är om problemet löses bäst med nervösa lagförslag och dubbelmoraliska pekpinnar. Kanske vore det bättre att liberalisera och låta alla konkurrera på lika villkor? Det tycker i alla fall jag känns jämlikt. Och icke-rasistiskt.

Jag känner att jag borde berätta lite om anledningen till den nu avslutade Malaysiaresan. Vi blev nämligen inbjudna av den Malaysiska regeringens turistdepartement för att ta del av en så kallad Mega Familiarization Tour – i folkmun kallad MegaFam – som syftar till att sprida ordet om Malaysia. Man har helt enkelt funnit det mer kostnadseffektivt att flyga dit journalister och resebyråer från hela världen för att bilda sig en egen uppfattning istället för att pumpa ut annonspengar till respektive marknad. Hela 37 länder är representerade, något man är väldigt noga med att poängtera. Som du ser på bilden är de Europeiska länderna lite kluriga – Litauen eller Sverige, vem bryr sig?

Enda problemet med programmet är att det i viss mån motverkar sitt eget syfte. Vi har rest dit med intentionen att skriva ett antal artiklar för våra uppdragsgivare, men genom att ta del av alla föredrag, mingel och presskonferenser försvinner tiden att upptäcka landet på egen hand och faktiskt hitta saker att skriva om.

Enligt min mening är detta det största problemet med pressresor. Inte att det är oetiskt – alternativet är att resa från skrivbordet, och det blir aldrig lika bra. Visst kan man tycka att medievärlden blivit skruvad när det krävs gratisresor för att det ska bli några initierade reportage över huvud taget. Men som Madeleine Levy skrev i Bon härommånaden, så är det egentligen ointressant vem som betalar flygbiljetten om alternativet är pressbilder och tiominutersintervjuer på hotellrum i Stockholm.

Det roligaste som hände under presskonferensen med medier från hela världen var när en kvinna från Brunei ställde sig upp längst bak i rummet med en fråga. Hon tackade för att de fått komma hit, skrattade nervöst och frågade sen hur ledningen tänkte när de fördelade hotellrum på deltagarna? "För vi är nämligen 10 personer här från Brunei, varav nio är kvinnor, så… varför bor vi på ett hotell utan någon shopping i närheten?". Kvinnan skrattar fortfarande nervöst, men det visar sig snart att frågan inte är ett skämt. "Ja, det var ju tråkigt att höra" säger turismchefen. "Ja, alltså vi är liksom nio kvinnor av tio, och vi är faktiskt här för att SHOPPA, så…haha!". Stämningen är smärtsam. "Okej…", svarar turistchefen. "Min assistent ska se till att ni får byta till ett annat hotell imorgon bitti. Bli det bra?" "Haha, oj, okej, ja, thank you, haha!". Sen fortsätter kvinnan presskonferensen med att obekymrat småprata med sina väninnor under återstoden av tiden. De är ju ändå bara där för att shoppa.

 

RESEKOLL I MALAYSIA: Dagens stora nyhet här i Malaysia är givetvis att den sodomianklagade politikern Anwar Ibrahim, efter tio års kämpande, tagit sig tillbaka in till politikens riktiga rampljus. Anwar hade hunnit så långt i sin politiska karriär som till finansministerposten och var vid ett tillfälle vice premiärminister. Utsikterna var med andra ord goda.

Men någonting gick snett (vissa menar att det var Anwars ekonomiska reformer), och kring den asiatiska ekonomiska krisen blev han plötsligt anklagad för sodomi och därmed effektivt utmanövrerad från den poltiska arenan. Jepp, analsex. Det är strikt förbjudet enligt muslimska lagar att idka sådant umgänge, och speciellt med en man, vilket var anklagelsen mot finansministern. Från att ha burit budgetpärmar in och ut från parlamentet, var det med ens Anwars förmodat fläckiga madrass som frekvent gästade landets rättssalar.

Det var onekligen en pinsam stund, inte bara för Anwar Ibrahim, utan också för det Malaysiska folket, som gick ut på gatorna för att visa sitt missnöje och för att stödja Anwars fru, Datuk Seri Dr Wan Azizah Wan Ismail. Hon grundade oppositionspartiet Parti Keadilan medan maken satt i häktet. Hans kroniska ryggsmärtor ignorerades länge, men slutligen fick han tillåtelse att operera ryggen utomlands. Frihetsberövandet pågick orimligt länge.

Men nu är alltså Anwar tillbaka. Trots nya sodomianklagelser (och trots energiska försök till motstånd) vann han i tisdags en plats i riksdagen efter ett val i Permatang Pauh. Och trots att han tonat ned sin oppositionsretorik en smula, har han själv hävdat att han går mot premiärministertiteln. Från och med idag får han alltså i alla fall en stol i riksdagen, där han kan möta sina forna fienders flackande blickar och njuta av att stå i centrum.

Medierna är på nyhetsplats aningen restriktiva med ordvalen. I The Star intervjuas endast regeringsmedlemmar, som viftar bort händelsen och menar att det inte finns någon som helst oro. Men Karim Raslam skriver så här i sin krönika längre bak i tidningen:

”Anwar – whatever we think of him and many of us are deeply sceptical – is looking more and more like our future Prime Minister.”
[…]
”The Malay community (as with all Malaysians) is more politically astute than often thought and even the supposedly ”traditional” old folk can see through ”spin” and deception. You cannot bamboozle and lie to the people of Malaysia any more.
They will strike back until you tell them the truth.”

Artikel i norska Aftenposten

Malaysia är hett. Allt fler börjar upptäcka den svårslagna kombinationen av spännande storstad, bra shopping, exotiska smaker, bra priser och kritvita stränder. Med ett annat lugn än många Thailändska resorts kan erbjuda lockar Malaysia bröllopspar, backpackers och lyxresenärer som aldrig förr. Här är en ny engelskspråkig guidebok från Lonely Planet som tyvärr inte är heltäckande för landet, men som åtminstone grundligt går igenom de tre storstäderna Kuala Lumpur, Melacka och Penang. Resekoll kommer att köra en Malaysiaspecial i början av september, så håll andan tills dess. 

Borneo – en exotisk destination för de flesta av oss. Men det är faktiskt lättare och billigare att resa till och på Borneo än du kanske tror.

Från Kuala Lumpur flyger du till Sandakan, Sabah (östra sidan) eller Kota Kinabalu, Sarawak (västra sidan) med Air Asia för så lite som 400 kronor.

Är det världens enda bestånd av näsapor (det är en hona på bilden ovan), några av världens få kvarvarande orangutanger eller små busiga makaker du vill se så är det Sandakan som gäller. Allt är mycket välorganiserat genom Borneo Adventure eller någon av dess återförsäljare och övernattning på till exempel Sukau River Lodge innebär både varmvatten och elektricitet numera. Själva äventyrandet sker medelst långbåt då djungeln är alltför ogenomtränglig för trekking.

Vi tog en tredagarstur med två övernattningar och hann med allt utom elefanterna som höll sig på avstånd. Aporna däremot var ibland så nära som 2-3 meter ifrån min kamera. Vill du se flera av mina bilder från äventyret på Borneo så går det bra här (slideshow).

Bloggar.se om borneo, sukau, sandakan, sepilok, selingan, sabah, näsapa

Viktigast att se i KL är troligen Petronas Twin Towers men här finns även finfin shopping, ett Chinatown och två cyberstäder. 

Visa större karta

Musa runt på kartan här ovanför eller klicka på "visa större karta" så har du snart koll på det viktigaste du behöver veta inför din första tripp till KL.