RESEKOLL I BERLIN När musikern och Skivkoll-skribenten Jack Wallsten drar till Berlin är det förstås medie- och musikkonsumtion som står högst upp på schemat. Här är några av hans smultronställen. 

I vinyl-backarna på Rocksteady Records (Zillestraße 74-76) ströletar jag förgäves efter Ghost of Tom Joad och min lilla lista med vinyl från 00-talet får lämnas oavbockad. Med undantag för ovan nämnda Springsteen-platta är däremot 90-talet och bakåt välrepresenterat. 

Jag hittar en specialutgåva av Black Sabbaths Paranoid för 35€ och en ovanlig samlingsskiva med Nirvana-covers. Till slut fastnar jag dock för Unknown Pleasures av Joy Division. Eftersom omslagen (nästan) är lika viktiga som musiken.

För vinyl från den här sidan av årtusendet rekommenderas Freak Out (Prenzlauer Alle 49). Butiken är liten men här finns både Cocorosie och The Nationals samlade verk.

Några hundra meter bort huserar St George’s Bookshop (Wörther Straße 27), Berlin bästa engelska bokhandel. Jag lånar en begagnad James Ellroy-bok och slår mig ner i en skinnsoffa så väl insutten och bekväm till den grad att det krävs mental ansats för att resa mig upp igen. Sortimentet är förstås välsorterat och personalen både kunnig och oerhört tillmötesgående. Jag må skriva den här artikeln på en iPad men atmosfären på St Georges får mig att hoppas att fysiska bokhandlar överlever ett litet tag till.

På kvällen går vi ut. Klubben Salon de Renate huserar i ett gammalt bostadshus och är lite som om gamla svartklubben Pluto i Liljeholmen skulle husera i Lustiga Huset på Gröna Lund. Vartannat rum har en egen DJ och är i sin egen genre. Vi dansar till stumfilmsmusik i absint-baren och när Andreas, utmattad börjar nicka till i en soffa räcker en väktare honom en kudde. Som för att säga: "vila lite, här finns ingen stress. Ingen kommer städa bort er klockan 3".

Med Berlins rykte som partystad så är det inte speciellt förvånande att staden även bemästrar nattöppna gatukök och boende i Friedrichshein drar här en vinstlott. I kvarteren kring Warschauer Strasse ramlar gatuköken nästan över varandra. Kreuzburgers (Grünberger Str. 52-53) spenatburgare med fetaost rekommenderas starkt. 

Dagen efter laddar den vise om med en stor kaffe och en cookies’n'cream cupcake på Cupcake Berlin (Krossener Str. 12).

Text och foto: Jack Wallsten

Du kanske hade missat det, men holländska Rotterdam är årets europeiska ungdomshuvudstad. Med stor avslutning den 8 augusti har Rotterdam bjudit på flera helger med ungdomliga aktiviteter – efter starten med rockfestivalen Your Music har ungdomarna till exempel kunnat distrahera sig från bärsen med hjälp av en jazzfestival, breakdance, dataspelstävlingar, karnevaler och dansparader. Kolla in your09.nl för att se vad som bjuds under resterande delen av året.

En festival över nyår, mitt i en regnskog i Australien, det låter ju som en tropisk dröm. När dess lineup dessutom stavas årets hajp och bland annat Lykke Li, Fleet Foxes och Franz Ferdinand ska spela kan ju inte mycket gå fel, tänker jag och packar glatt ner solglasögon och ett par t-shirts och tar flyget till Melbourne.  

Falls Festival är en av Australiens populäraste musikhändelser och jag hörde talas om den första gången i Spanien, när jag tjuvlyssnade på en grupp australiensare som satt och längtade till nyår – och detta redan i augusti ska tilläggas. Festivalbiljetterna säljer slut första dagen de släpps, och folk både svartabörshandlar och bushbashar för att komma in (att bushbasha betyder helt enkelt att ta sig igenom tjocka buskage – mer om det senare).

När jag väntar på att Kathryn ska hämta upp mig utanför mitt hostel i Melbourne funderar jag över den beryktade australiensiska gästfriheten.

Australiensare är ju så kända för att vara trevliga och sociala att det blivit en klyscha. Och att Kathryn, en 22-årig klubbtjej från Melbourne, hämtar upp mig vid mitt hostel, tar med mig på roadtrip längst Great Ocean Road, och sen låter mig bo i hennes föräldrars villa är verkligen bortom "trevligt". Det är snarare patologiskt gästvänligt.  

Kathryn och jag går inte way back, precis: vi har umgåtts i ungefär fem timmar totalt. Vi bodde en natt på samma hostel i Granada, Spanien. Vi sa "hej", åt lite paella, drack några öl och blev Facebook-vänner. Fyra månader senare tar hon med mig på roadtrip längst Great Ocean Road till Lorne, den sömniga semesterort som en gång om året är värd till Falls Festival. Med i bilen är två av hennes bästa kompisar, och så jag då, the Swede som jag får vänja mig vid att tilltalas. Jag blir omedelbart upptagen som en del av gänget, och jag och Kathryn är nu "friends from Spain" – att det rörde sig om fem timmar verkar inte spela någon roll.  

När vi närmar oss Lorne är vägen igenproppad av festivalbesökare. Det tar oss 2,5 timme att köra 15 kilometer och jag har aldrig sett varken en så vacker kuststräcka eller så långa bilköer förr i mitt liv. "This is ridiculous" blir dagens fras, och när vi till slut tar oss in på festivalområdet hör jag svaga toner från Fleet Foxes konsert, den första i raden av konserter jag lyckades missa under helgen.  

Fem av Kaths kompisar har inte fått tag i biljetter, så de ska ta sig in på området genom att gå genom den vilda djungelbush som omger gläntan i skogen som är festivalområdet. Det finns inget staket, men vegetationen tjänar som naturlig taggtråd. "Hur lång tid tar det att komma fram till festivalen genom skogen?", frågar jag. "Hmm, between two and six hours I’ve heard, depending on how lost they get", svarar Kath.

Att bushbasha in är ganska vedertaget, men inte ofarligt. Denna helg cirklar helikoptrar från och med den andra festivaldagen över området och den omkringliggande bushen. Två personer som försökt ta sig genom bushen har kommit vilse och polis och frivilliga går skallgång i skogen.  

Om vädret kan jag säga att jag aldrig fryst så mycket i mitt liv som jag fryst i Australien. Det var den kallaste sommaren i Melbourne på 15 år. Vi tog på oss alla kläder vi hade med till festivalen och jag firade in 2009 iklädd klänning ovanpå jeans och fyra huvtröjor ovanpå varandra, plus en handduk som halsduk.  

Festivalen varar tre dagar och de två första bjöd på spöregn. Tältet regnar in, det går inte att duscha eller tvätta sig. Det är bara att krypa ihop i det blöta tältet och dricka mer för att överleva. Eftersom konserterna hålls utomhus går ingen dit, och hur många band jag inte såg vill jag inte tänka på.  

Efter två dagar av tältkurande blir det till slut uppehållsväder på nyårsafton. Efter tolvslaget, som jag nästan missar eftersom jag var tvungen att springa till tältet och hämta min handduk att vira om mig mot kylan, spelar Franz Ferdinand. Vi slänger oss upp och ner i moshpitten, halvt av nyårsyra, halvt för att överleva kylan och i glädje över att det är sista dagen.

De stackarna som kom vilse i sin bushbash firade in nyåret i den lilla hydda de byggt till skydd för kylan och regnet. De hittas till slut på nyårsdagen. Förmodligen var de ännu mer tacksamma över att vara tillbaka i civilisationen än vi.  
 

Falls Festival:

Falls Festival är en av Australiens mest populära festivaler. Den hålls på två områden, dels i Lorne och dels i Tasmanien på Marion Bay.  

Planering och tur krävs för att säkra en festivalbiljett, eftersom biljetterna säljer slut samma dag som de släpps.  

Att ta sig in utan biljett rekommenderas inte. Läs mer här!

Johanna Ranes lever för musik, java och yoga och undersöker för tillfället välfärdsproblem i Australien: westernproblems.blogspot.com

Peer Gynt Tours från Limhamn är en researrangör som specialiserat sig på [simpletag]temaresor[/simpletag] inom exempelvis [simpletag]konferens[/simpletag], välbefinnande och [simpletag]kultur[/simpletag]. I april 2008 avgår resan till [simpletag]jazz[/simpletag]ens huvudstad [simpletag]New Orleans[/simpletag]. Besök på New Orleans Jazz & Heritage Festival blandas med vandringar i French Quarter och hjulångare på Mississippi River. Svenska jazzentusaister guidar dig till historiska platser.

Läs mer på www.peergynt.se

När du befinner sig vid poolen är det synd att gå miste om musiken varje gång du simmar under vattnet. Då är det tur att det finns vattentäta [simpletag]MP3-spelare[/simpletag]. Finis SwiMP3 råder bot. Med en konstruktion som gör att ljudet färdas vibrerande från käkbenet till innerörat (låter lite obehagligt) slipper du bara höra gurglande basgångar under vattnet. MP3-spelaren har ett laddningsbart batteri, och rymmer 256 meg, så det blir till att göra en speciell limiterad låtlista för ändamålet. Problemet är väl att lurarna inte är jättesnygga, så trots att du känner dig grym när du har din favoritmusik i öronen kanske du inte framstår som lika fräsch hos det motsatta könet.   

Det vimlar av mer eller mindre godtyckliga New York-guider där ute. Men när musiksajten CMJ.com ordnar femdagars[simpletag]festival[/simpletag] om bara några dagar, och nya Metromix NY gör en specialdesignad guide för dess publik, då vet vi åtminstone att det blir bra stämning och roliga människor. Över 500 band kommer att spela på 70 scener runtom i [simpletag]New York[/simpletag] mellan 16-20 oktober.
Läs CMJ Guide To Eating, Drinking and More Drinking

Hilly Kristal, den världsberömde grundaren av [simpletag]New York[/simpletag]s legendariska lilla [simpletag]punk[/simpletag]gryta CBGB, har avlidit vid 75 års ålder i sviterna efter lungcancer. I 33 år drev han klubben som i efterhand skulle bli den absolut viktigaste institutionen för punkrock och [simpletag]hardcore[/simpletag]musik i världen. I 2006 blev klubben nedlagd efter bråk med New York-politikerna om obetald hyra. Räddningsaktioner och gratiskonserter från mängder av legendariska band och rockprofiler hjälpte inte [simpletag]CBGB[/simpletag] att komma på fötter igen.
Hilly Kristal har med sin kompromisslösa klubb varit delaktig i karriärbyggandet av band som [simpletag]Blondie[/simpletag], Television, Talking Heads, [simpletag]Ramones[/simpletag] och Bad Brains, för att nämna några få. Klubbens namn betyder egentligen ”Country BlueGrass Blues”, vilket snabbt lät så lamt att [simpletag]Hilly Kristal[/simpletag] var tvungen att göra tillägget OMFUG, som fick stå för ”Other Music For Uplifting Gormandizers”. Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Ibland blir det mycket bättre.
Läs mer om klubbens historia på den sorgligt ouppdaterade hemsidan www.cbgb.com.