Refererar du bara till [simpletag]Elvis Presley[/simpletag] som "kungen"? Tvivlar du rentav på hans bortgång? Här är en bra resa att önska dig till nästa födelsedag i så fall. Memphis Travel är en svensk [simpletag]resebyrå[/simpletag] som koncentrerat sig på en sak – ja, resor till [simpletag]Memphis[/simpletag]. Naturligtvis finns Elvis hela tiden med i kulisserna när man köper en gruppresa till Memphis, men det finns alla möjligheter att beställa ett "tillval Elvis" som garanterar att du också får en guidad tur mellan smultronställen i Elvis liv, från skola till grav.
Läs mer på www.memphistravel.se
Vad kan passa bättre för en emotionell [simpletag]rockkritiker[/simpletag] än att bege sig ut på en roadtrip i USA, ensam tillsammans med sina 600 favoritskivor? Chuck Klosterman har på senare gjort sig till en aktad röst inom populärkultur, kanske för att han tar sina ämnen på blodigt sociologiskt allvar, samtidigt som han medger att han själv och andra musikskribenter lever en ganska meningslös tillvaro. Och det är nog just självdistansen som ger Klosterman kredibilitet. Annars är han mest en man som jämför sina ex-flickvänner med medlemmar ur gruppen [simpletag]KISS[/simpletag].
Chuck jobbar i alla fall på musiktidningen Spin i [simpletag]New York[/simpletag], och blir ombedd att resa runt i USA för att finna de platser där kända rockmusiker avlidit, för att författa en artikelserie kring livet efter döden i rockbranschen (tjänar man på att dö?). [simpletag]Reseskildring[/simpletag]en mynnar förstås ut i en bok som på ytan handlar om en [simpletag]roadtrip i USA[/simpletag] i fotspåren efter avlidna rockikoner, men som egentligen handlar om [simpletag]Chuck Klosterman[/simpletag]s kvinnliga relationer, eller kanske snarare hans oförmåga att upprätthålla sunda sådana.
Och just när man tycker att han är en ännu en ganska tragisk High Fidelity-klyscha till modern man, blir man förekommen av hans självironi gång på gång. Så här säger hans kollega Lucy när hon får reda på att han håller på att skriva boken: ”I don’t understand why you would want to produce a nonfiction book that will be unfavorably compared to Nick Hornby’s [simpletag]High Fidelity[/simpletag]?”
”Well, perhaps if I specifically mention that possibility, it won’t happen”.
Om du tagit dig till [simpletag]New York[/simpletag] för att leva ut någon sorts rockdröm är [simpletag]Bleecker Street[/simpletag] ett bra ställe att börja på. Där hittar du flera spritosande [simpletag]rockbarer[/simpletag] med daglig livemusik på bland annat Wicked Willy’s (med sin fantastiska slogan ”Time flies when you’re having rum”), Red Onion och Back Fence. Gitarrer, skön attityd och starka [simpletag]drinkar[/simpletag] praktiskt samlat på ett ställe.
Idag fredag börjar Kapstadens årliga internationella jazzfestival – som även bjuder på bland annat [simpletag]världsmusik[/simpletag], [simpletag]hip hop[/simpletag] och soul. I programmet hittar du bland andra lokala Rudimentals, Randy Crawford, Lee Konitz Quartet, Ladysmith Black Mbazo och Nils Landgren and his funk unit. Och svenska Stoners, som sägs spela vad som händer om man gifter [simpletag]jazz[/simpletag] med datorer. Redan igår kväll smygstartade festivalen med en gåva till [simpletag]Kapstaden[/simpletag] – ett gratisgig på Green Market Square, som på dagtid huserar en av stadens bästa marknader. Bland andra Hip Hop Pantsula (HHP) – Jabulani Tsambo’s band som blandar hip hop med kwaito och rap – tackade stan och hälsade publiken välkommen.
Se mer på: www.capetownjazzfest.com
Anders Modig är en flitigt resande frilansjournalist och fotograf, och har publicerats i en mängd svenska och internationella tidningar. Se hans portfolio på www.andersmodig.se.
Att London och England har spelat en stor roll i musikhistorien finns det ingen som motsätter sig, och många viktiga [simpletag]skivor[/simpletag] är sprungna ur arbetarklasskamp, droger, småstadsångest och regn. Visit Britain byggde på [simpletag]TUR-mässan[/simpletag] hela sin turistkampanj kring Storbritannien som närmast helig mark för rockintresserade resenärer. Estetiskt kan deras punkiga kollage vara ganska tilltalande, men känns inte hela grejen lite…90-tal? På www.visitbritain.com/music finns mer information om den påkostade kampanjen.
Och en sak till – vad gjorde den här tidningen i pressmappen? Resekoll tycker absolut inte att det är fel att göra golfsporten mer rolig och avslappnad, men att ordet "PUNK" i det här fallet betyder "ännu en grabbtidning med utvikningsbrudar och intervju med Bingo Rimér" var lite oväntat. Testa själv här!
Om du åker till [simpletag]Calangute[/simpletag] i Indiska [simpletag]Goa[/simpletag], måste du prova den här restaurangen. Säg Sweet Chili till taxichauffören, och precis när ni åkt så långt ut på mörka småvägar att du är övertygad om det stundande rånmordet, så är ni framme. En stor, påkostad restaurang med surrealistiska inslag av jätteansikten, djurdräkter, danståg och ballonger.
[simpletag]Singapore[/simpletag] är ett land som är känt för många saker – hårda, överilade straffskalor med piskrapp och hängning som vanliga ingredienser, blomstrande ekonomi och en status som hela Sydostasiens huvudkontor.
Men inom klubb- och dansmusikvärlden är Singapore känt för någonting annat, nämligen nattklubben [simpletag]Zouk[/simpletag]. Ett ställe som huserar i en gammal lagerlokal vid Singapore River med fyra olika klubbdelar. Och som år efter år drar de allra största namnen inom dansmusik.
Stora discjockeys som Fatboy Slim och Paul Oakenfold har vid tillfälle utnämnt Zouk till världens bästa nattklubb, och någonting är det som gör att det lilla stela landet lyckas upprätthålla en så oerhört hög internationell standard i en subkultur som stammar från amerikanska industristäder som Chicago och Detroit.
Kolla in deras hemsida – som att ta alla tekniker inom webdesign som finns och dra de till sin spets.
