VAMA VECHE: Mellan den 14-16 augusti är det dags för den sjätte upplagan av Stufstockfestivalen i den lilla staden Vama Veche vid den rumänska svartahavskusten. Att stadens namn betyder "gammal gräns" får sin förklaring i att den ligger en kort promenad från Bulgarien. Hela sommaren fylls stadens strand av tält, bad, fester och mer eller mindre påklätt solande. Så har det varit länge. Under kommunisttiden var det dock främst lärare från universitetet i Cluj-Napoca som fick komma hit men nu är alla välkomna.

Stranden har rykte om sig att vara mer "alternativ" än närliggande konkurrenter och att badområdet är ett naturreservat märks mest på delfinerna och sjöhästarna som ibland visar sig. Sjöhästarna är förstås lättast att se för dem som sportdyker och delfinerna brukar vara piggast på morgonen. Det finns även en "Rädda Vama Veche"-rörelse som försöker skydda stadens kultur. Egentligen var tältande på stranden strikt förbjudet så sent som 2004. Ändå var den alltid full av tält. Nu används de gamla förbudsskyltarna till att informera om vilken avgift man förväntas betala för tältandet. Den som inte vill tälta kan bosätta sig på något av hotellen eller vandrarhemmen som dykt upp trots att det nästan är förbjudet att bygga eller köpa land i [simpletag]Vama Veche[/simpletag]. Områdets popularitet märks även i att en av [simpletag]Rumänien[/simpletag]s mest kända musikgrupper tagit sitt namn från staden med [simpletag]Stufstockfestivalen[/simpletag] och att alla som en gång kommer hit vill komma tillbaka.

Som svensk är det riktigt lätt att snabbt komma igång med resor i [simpletag]Rumänien[/simpletag]. De flesta lokala växlingskontoren tar svenska kronor och därför behöver du inte växla i Sverige eller gå via till exempel Euro. Skyltningen för vilka valutor som accepteras ger till och med intrycket att [simpletag]SEK[/simpletag] är en världsvaluta i klass med Dollar, Yen, Pund och Euro. Att dina växlade pengar räcker längre än hemma och att den stora ruschen svenskar ännu inte kommit gör situationen ännu trevligare. De’ e’ b’a å åk!, som en känd svensk en gång sa.

För bara någon månad sedan gick det knappt att ta taxi i Bukarest. Förare tog regelmässigt turister på mycket långa omvägar, bråkade intensivt vid avstigningen och debiterade priser som var 4-5 gånger de normala. Effekten har blivit att besökare normalt avråds från att åka taxi.

Grunden till en dräglig taxifärd i [simpletag]Bukarest[/simpletag] är att titta på bilens framskärm eller sida. Enligt lag måste föraren skriva priset där och om det är över 2 Lei/km (2 Ron/km är samma sak) gör du bäst i att inte kliva in. Vid flygplatserna och i Piata Unirii flockas de kvarvarande av de mindre seriösa förarna men där går det lätt att hitta buss, tunnelbana, spårvagn eller en förbipasserande taxi av snällare sort. Att i förväg skaffa telefonnummer till ett eller två seriösa taxibolag hjälper också. I annat fall är det en studie av framskärmen och gärna en karta i handen som gäller. I värsta fall har du fått ännu en underlig resehistoria att berätta.

Tekniken för att parkera i Bukarest skiljer sig på några punkter från den vi ser i Skandinavien. Några tydliga regler verkar inte existera utöver en informell sådan som säger att man parkerar där man får plats.

Om den platsen råkar vara på en mindre refug mitt i en vägkorsning så är det helt ok. Den som vant sig vid böter om bilen parkeras mot färdriktningen behöver inte oroa sig för det går lika bra att parkera åt andra hållet. Skulle det till sist visa sig vara så trångt att parkering inte fungerar åt något av hållen eller att en lämplig refug saknas kan man alltid backa in bilen diagonalt mot övriga bilar eller ställa sig i närmaste trapp. Ibland drabbas man av områden där bilister förväntas betala för att parkera. Sådant löses lämpligen genom att parkera bredvid de märkta platserna. Där gäller nämligen inte längre skyldigheten att betala. Den som inte är van med detta flexibla system vänjer sig snabbt och lätt. Prova själv får du se! 

Under en vecka i maj/juni varje år tar TIFF, den Transylvanska Internationella Filmfestivalen, över kulturlivet i Cluj-Napoca. Från och med i år följs det av ännu en veckas festival i Sibiu, 2007 års Europeiska kulturhuvudstad. Med sin 7:e upplaga befäste festivalen år 2008 positionen som landets största och mest inflytelserika [simpletag]filmfestival[/simpletag].

Årets huvudattraktion var skådespelerskan Catherine Deneuve som därför plikttroget kom på besök. Vid ett liknande besök i Cluj-Napoca för något år sedan spelade Lukas Moodysson in material till en av sina filmer. Utöver film bjuder festivalen in till konserter och utställningar av olika slag. Att de ofta, till skillnad från de flesta filmerna, är gratis och att många tagit ledigt från arbetet för att kunna se så mycket film som möjligt gör festivalen till en av [simpletag]Transylvanien[/simpletag]s bästa folkfester. 

Sovata är den nordligaste bosättningen i Sovidek, Saltlandet, där Corund- och Târnavafloderna flyter samman med Sovatafloden. Bland det som blir Praiddalens tall- och björkskogar finns saltsjöar som sedan 1860-talet gjort platsen känd som en kurort.

Vi är nu på en högplatå vid den del av Karpaternas västsida som kallas Gurghiubergen. Mest kända saltsjö här är Björnsjön och den uppstod genom geologiska aktiviteter precis på dagen den 27:e maj 1875. Andra saltsjöar i området har de lite finurliga namnen Nötsjön, Svarta sjön, Röda sjön och Ormsjön.

Flera bad är öppna året runt och på sommaren får de sällskap av trevliga små marknader. Kan en ormmarknad vara en av dem? Sovata är så litet att det gick från att vara by till stad så sent som år 1952. Dessutom gör staden lite tvärtom genom att bebos av 90% ungrare i ett land med 90% rumäner.

Man får passa sig lite när man badar för vattentemperaturen skiktar sig från att ner till en meters djup hålla behagliga 20 grader, till att under 1,5 meter överstiga 40 grader. Om vattnet någonstans är för varmt går det alltid att byta till ett helande gyttjebad. Vilken sorts bad som lockat hit sociteten eller vad det var som hände i maj 1875 får du dock lista ut själv när du flyter omkring.

En resa du sent kommer att glömma är om du börjar i Baia Mare i norra [simpletag]Rumänien [/simpletag]och åker söderut till Sovata. Landskapet är fullt av historia, borgar, kyrkor och vackra vyer.

Börjar du resan med att åka på småvägar mot Targu Lapus, som också ligger inom Maramuresområdet, kommer du att färdas på småvägar och till sist hamna i en pittoresk stad med runt 15 000 invånare. Här kommer levebrödet från jordbruk, skogsbruk, textilindustri, en begynnande turism samt mineralvattentillverkning.

Fortsätter du mot sydväst hamnar du i staden Dej som är hem för drygt 38 000 människor och ligger i kommunen Cluj. Här fann romarna mycket salt och senare bosatte sig Germanska Saxer i området. Stadens borg byggdes i början av 1200-talet och den blev snabbt användbar mot attackerade Tatarer. Här finns även en befäst reformerad kyrka från 1400-talet med viss gotisk arkitektur och ett fransiskanerkloster.

Åk sedan österut till Bistriţa (uttalas "Bistritsa"), som har 80 000 invånare och är huvudstad i kommunen Bistriţa-Năsăud. Här bodde Jonathan Harker, huvudpersonen i Bram Stokers Dracula, på hotellet Coroana de Aur, den Gyllene Kronan. När boken skrevs fanns inget sådant hotell i staden men nu finns det ett.

Staden har starka kopplingar till Germanska Saxare och eftersom den låg på en viktig medeltida handelsväg har den bland annat invaderats av Cumaner och Mongoler. Följden blev att staden skyddades av 18 försvarstorn och en befäst kyrka. Ett av dessa torn finns i stadsvapnet och där finns även, lite överaskande, en bild av en struts med en hästsko i näbben. Mitt i staden finns en nu nyrenoverad luthersk kyrka från 1400-talet, som förstås ursprungligen byggdes av Saxare. Bistrita var även hemstad åt Andrei Mureşan, som skrev den rumänska nationalsången.

Sista anhalten på vägen mot Sovata kan bli Reghin där Mureşfloden flyter samman med Gurghiufloden. Här finns ungefär 36 000 invånare och Reghin blev stad år 1926 när områdets Germaner och Ungrare slog sig samman. Det har dock funnits en bosättning här sedan åtminstonde början av 1200-talet. Den invaderades av både Mongoler, Tatarer och Cumaner men började ändå blomstra i slutet av 1200-talet och blev sedan även ett ganska viktigt religiöst fäste.
Kyrkan i den tyska delen av staden används numera av protestanter och har Transylvaniens äldsta inskriptioner på medeltida latin. Habsburgare och Ottomaner har också några gånger invaderat Reghin och den brann helt till grunden under revolutionsåret 1848. På 1930-talet bestod befolkningen av cirka 30 procent judar men i juni 1944 samlades de ihop och skickades till Auschwitz. Den judiska Sasregendynastin, som nu finns i USA, har sitt ursprung här. Och nu är det bara en liten bit kvar till de helande baden i Sovata. 

Resekoll.se fortsätter att guida dig genom Dakar-rallyt, som i år går i Rumänien och Ungern. Tidigare inlägg:

Dakar i Rumänien del 1: Baia Mare

Årets Dakar-Rally körs i Ungern och Rumänien

Rumänien – mer än bara Dracula 

Baia Mare – "stor gruva" – är en vackert belägen stad i en dal mellan tidigare vulkaniska berg. Här kränger sig floden Saşar fram på sin väg mot Donau och vi är bara några mil från Rumäniens nordvästra gräns mot Ukraina. Minst 137 000 invånare får här, av Igniş- och Gutâibergen, ett förhållandevis milt klimat.

[simpletag]Skidåkning[/simpletag] är också alltid nära. Bland annat i form av [simpletag]Rumänien[/simpletag]s ryktesvis svåraste backe Mogoşa, eller vid Bors som ligger vid ett spa! Traktens högsta topp är den 2 303 meter höga Pietrosu. Gruvnäringen är viktig här och den som tvivlar på detfår snart veta att Rumäniens högsta skorsten (351,5 meter) finns i Baia Mare och att den hör till en koppargruva. Skorstenen är tredje högst i Europa.

Naturreservat är det också gott om. Bland annat Creasta Cocoşului, Cheile Tătărului och Lacul Albastru. Eller varför inte titta på Puzdrele eller Gailor som är två 40 meter höga vattenfall? Den som vill se en vacker stad i snabb omvandling bör kvicka sig till Baia Mare för ett stort motorvägsbygge hotar snart idyllen. Om inte annat kan man lägga sig i ett närbeläget spa och där fundera på varför både de gamla romarna och senare tyskarna kallar staden för "kvinnornas flod". Eller varför Stan Patras skapelse Saptana kallas ‘den lyckliga kyrkogården’.