Tokyo befäster sin position som världens gourmethuvudstad när Japans huvudstad för fjärde året i rad får fler stjärnor än någon annan i Michelinguiden.

14 av Tokyos restauranger får det högsta betyget, tre stjärnor. Totalt har Tokyo nu 240 stjärnbelönade restauranger, detta att jämföra med Paris som närmaste konkurrent som hamnar på beskedliga 64. För att få ytterliggare perspektiv på detta så hade till exempel Sverige totalt 16 stjärnor 2009.

På väg till Tokyo?

I utkanten av stadsdelen Asakusa ligger marknaden Kappabashi – ett unikt område som bjuder på en glimt av det gamla Japan.

Längs huvudgatan Dougu Street finns rader av låga, hundra år gamla butikslokaler som säljer precis allt som har med matlagning att göra.

I folkmun kallas området ”Kitchen Town” och är du till exempel på jakt efter en välbalanserad kockkniv i proffsklass, finns flera välsorterade butiker här. Välj mellan japanska kvalitetsknivar av alla möjliga slag till priser som är mindre än hälften av vad man betalar i Sverige.

I Kappabashi kan du också köpa handgjorda, extremt verklighetstrogna maträtter i plastmaterial. Från dillkokt hummer och gravad lax till helstekt rostbiff och ett hav av färgglada sushirullar och sashimibitar (finns även som kylskåpsmagneter).

Från Asakusa tunnelbanestation tar det en kvart att gå till Kappabashi. Butikerna har öppet 09-17 måndag till fredag och en del även under helgerna. Det finns också några kaféer och krogar i området.

Text och foto: Joakim Lloyd Raboff

TOKYO Jag minns lattens intåg på fikamarknaden. Revolution! Plötsligt blev allt lite mer exotiskt och jag och tjejkompisarna kändes oss mycket världsvana där vi satt på något coffeehouse i amerikansk stil och drack latte på glas och festade på morotsmuffins i megaformat så gott som varje håltimme.

 
Krävs det lite mer än kaffemjölk på glas för att du ska känna spänning under fikastunden så är Tokyo stället för dig. Här börjar nämligen fler och fler kaféer servera fikat med skruv. Trenden som tog fart under 2000-talets början med maidkaféer, med servitriser klädda som franska hembiträden som kallar gästerna ”my master” och ser ut att vara handplockade ur en mangaserie, har exploderat, och idag lurar mer eller mindre bisarra temakaféer i varje hörn av den japanska huvudstaden. Efter att ha varit en marknad främst för herrar (med tyngdpunkt på manganördar och rollspelsfanatiker med fantasier om skolflickor och maids) är idag tjejer i 20- och 30-årsåldern den nya, heta målgruppen.

Ett axplock ur Tokyos kaféflora inkluderar pikanta inslag som butlerkafé, skolpojkskafé och kattkafé. Men vad gör man på dessa hak – är det som en slags dagbordell för lajvare och kufar? Nej, inte alls. Temakaféerna för tjejer är välskötta historier utan snusk på menyn (men en liten krydda för fantasin är dock gratis…).

På butlerkafé blir de kvinnliga fikagästerna servade av underdåniga tjänare som lyder deras minsta vink med ett briljerande leende och titulerar dem ”madame” eller ”my princess” (klart att vi ska ha vår motsvarighet till killarnas ”my master”-kör på maidkaféerna!). Inredningen är gärna klassiskt engelsk mansionstyle.

Som om konceptet i sig inte vore nischat nog finns ett skräddarsytt utbud av butlers. På Dogenzaka i Shibuya ligger ett kafé med enbart västerländska butlers. Här kan du för 120 kronor beställa ”Cinderella Time” som inkluderar tiara, bubbelvin och en liten silverklocka på silverfat att ringa efter pojkarna med. Engelskastudier finns också på menyn. Min svenska killkompis bor på ett internationellt guesthouse, och på den allmänna anslagstavlan hänger en lapp att kaféet söker fler västerländska butlers. För den som räds killbaciller finns maidkaféet Wonder Parlour på Otome Road i Ikebukuro med särskilda temakvällar då de söta maidsen förvandlas till stiliga butlers.

För damer som uppskattar mangagenren shonen ai om trevande kärlek unga pojkar emellan (särskilt populärt bland medelålders hemmafruar med mycket tid över för drömmar) finns Café Edelstein i Harajuku. Kaféet bygger på sjuttiotalsmangan om livet på tyska internatskolan Edelstein, och servitörerna är popstjärnesöta pojkar i skoluniform och läppglans (!). ”Skolans” rektor är en sträng, äldre madame som läxar upp gossarna om de missköter sig, och för den som är intresserad visar ”eleverna” gärna upp sina läxor.

Kattkafé, eller Neko Café, är som namnet antyder ett kafé där gästerna under begränsad tid får gosa obegränsat med gulliga kattungar till kaffet. Det hjälper en att finna inre lugn, menar anhängarna. Det första jag fann vid ett besök på ett Neko Fubi i Ikebukuro var dock en outhärdlig odör av kattkiss – ingen höjdare!

När det här skrivs sitter jag på ett Starbucks i Shibuya och dricker kaffelatte i plastglas. Det serverades av en vanlig barrista i grönt förkläde, och i min närmiljö syns varken vuxna skolpojkar, stränga rektorer, katter eller crossdressade butlers. Men vet ni – det räcker just nu. Utsikt över Shibuyas tonårsgäng, några bra japanska modetidningar och sojalatte på plastmugg – det är inte alldeles oexotiskt det heller!

Vill du besöka något av kaféerna? Kolla in de här länkarna (japanska):

wonder-parlour.com
Maidkafé för det mesta, butlerkafé med förklädda tjejer ibland.
cafe-edelstein.com/top.html
Disciplinerade skolpojkar i uniform serverar teet
nekojalala.com
Kattkafé i Akihabara

Maria Ahlgren är frilansjournalist som sedan 1,5 år tillbaka bor i Tokyo och skriver för tidningar som Vagabond, Dagens Nyheter, RES och Damernas Värld. Vill du läsa mer om Tokyo besök Marias blogg, From Tokyo with Love, på http://tokyolove.blogspot.com

Det pratas alltid om Tokyo som en av världens dyraste städer. Men i år har den Japanska shoppingmetropolen faktiskt ramlat ur listan över de 10 dyraste städerna som ECA International listat efter undersökningen som genomförs två gånger per år. Priset på bland annat mat, dryck, tobak, kläder och elektronik ligger till grund för analysen. Asien är i år endast representerat av Seoul i [simpletag]Sydkorea[/simpletag] på tio-i-topplistan.

ECA är en medlemsorganisation för anställda inom personaladministration, och undersökningen används bland annat för att kompensera utlandsarbetare (expatriates) korrekt. Eftersom man jämfört exakt samma produkter (som expats gärna köper), och många är märkesvaror, blir det stundtals väldigt dyrt i exempelvis [simpletag]Afrika[/simpletag]nska [simpletag]Angola[/simpletag]. Men man kan ju tänka sig att de billigare alternativen är fler i [simpletag]Luanda[/simpletag] än i [simpletag]Oslo[/simpletag]. Lite missvisande.

1. Luanda, Angola (2)
2. Oslo, Norway (3)
3. Moscow, Russia (4)
4. Stavanger, Norway (6)
5. Copenhagen, Denmark (7)
6. Kinshasa, Congo Democratic Rep. (5)
7. Seoul, Korea Republic (8)
8. Libreville, Gabon (9)
9. Geneva, Switzerland (11)
10. London, U.K. (17)

Apropå vår lilla Tokyo-pepp här på Resekoll så bjuder nya numret av Vagabond på ett snyggt och lagom urflippat reportage från [simpletag]Tokyo[/simpletag]s klubbnatt. Dessutom: mat i [simpletag]Vietnam[/simpletag], Höstlovsspecial, [simpletag]New Orleans[/simpletag] efter Katrina och ormar i [simpletag]Sydafrika[/simpletag].

Miki Anagrius är en svensk-japansk [simpletag]fotograf[/simpletag] som fotat mängder av artistporträtt, reklambilder och skivomslag. Men framförallt har han sedan barnsben vistats och bott mycket i [simpletag]Japan[/simpletag]. Han har vandrat längs Tokyos bakgator med kameran och fotat människor, byggnader och sumobrottare.

Vilken är din favoritplats i Tokyo?
– Min favoritplats är nog stadsdelen Shinjuku (bilden ovan). Den har det mesta, men är inte specialinriktad så som Shibuya eller Harajuku. Shinjuku har sitt röda distrikt med strippklubbbar osv, men där brukar jag inte hänga så mycket. Dagtid kan man – utan att bli jagad av någon inkastare – se den senaste filmen, eftersom [simpletag]Tokyo[/simpletag]s största biografer ligger just där. Kabukicho heter distriktet. Min mor bor i Waseda/Takadanobaba. Där bodde jag också när jag jobbade som bartender på en jazzklubb som låg i Shinjuku, "Jazz Spot J". Jag vet faktiskt inte om den finns kvar.